Frilansskribent Lisa Bjerre | IT & Ekonomi

Digital frilansskribent inom IT och ekonomi

Lisa Bjerre

Hej igen! #blogg100 + amning är politik

by

Efter lång tid väcker jag liv i denna blogg. Den 1 mars startade bloggutmaningen Blogg 100, som går ut på att posta varje dag i 100 dagar. Jag hakar på med start idag.

Mitt liv just nu:
Jag är föräldraledig under 2014 med vårt andra barn som föddes för tre veckor sedan. Jag har en förhoppning om att kunna jobba litegrann i blygsam omfattning, mysjobba lite sådär, men framför allt ska jag umgås med mina barn detta år. Och så ska jag skriva klart min deckare.
Det innebär att jag är tjänstledig från mitt eget företag – fast egentligen kanske det är mer korrekt att säga att jag är studieledig, eftersom jag sedan i höstas läser till ekonom vid Stockholms universitet. En utbildning jag egentligen påbörjade redan 1993, innan jag bytte till journalistlinjen. Mer om det en annan gång.
Även om jag är hemma med barn är det inte min avsikt att göra detta till en barnblogg. Men säkert kommer professionellt och privat att blandas i bloggen, precis som när jag bloggade förra gången.

 

Saker jag funderar på just nu:
Amning.
Inte en barnblogg? tänker ni kanske nu. Men amning är inte bara en barnfråga, det är faktiskt politik!

Att amma är svårt för många kvinnor. Många lider, både av smärtor (såriga bröstvårtor gör sjukt ont – tänk dig själv att du har ett öppet sår som någon börjar suga med full kraft på!) och av upplevelsen att inte klara av att amma sitt barn, trots att man hade velat.

Mycket lidande hade kunnat besparas nyförlösta kvinnor om våra politiker satsade mer resurser på att utbilda och tillgängliggöra amningsexpertis. För att alla kvinnor ska få en rimlig chans att lära sig amma smärtfritt och problemfritt, borde varje BB och BVC erbjuda verklig expertis i form av utbildade amningsexperter. Idag är den rådgivning som ges av BB och BVC ibland (enligt min erfarenhet) bristfällig och till och med inkorrekt, eftersom rätt kunskap saknas.

Så – fler amningsmottagningar är en fråga jag gärna skulle se på agendan i valet 2014. Amning är inte bara en privat fråga för varje enskild familj, det är också (precis som allt annat) politik.

”Det är svårt att få tag i bra maids”

by Leave a Comment

På min senaste Indienresa fick jag från ett par olika håll höra att det har blivit svårare att hitta en bra maid, hushållerska, i Bombay de senaste två åren.

Anledningen är att folk inte vill ha de jobben längre. Med alla de shoppingcenter och nya butiker som startas finns det mer attraktiva jobb att söka. Man väljer då bort jobben som illa betald (och inte sällan även illa behandlad) hushållerska.

Indien är präglat av extrema klasskillnader och traditionella tjänare lär inte försvinna från hemmen i första taget. Men det var en hoppfull liten spaning att göra.

Hej webbredaktör: Favoritfunktionen i ditt CMS?

by 1 Comment

Jag är frilansredaktör på tidningen Internetworld och jobbar med en artikel där vi samlar in tips från webbredaktörer om smarta funktioner i olika publiceringssystem.

Du som jobbar som webbredaktör – har du något tips du vill dela med dig av?
Kanske en funktion som gör ditt arbete extra smidigt, eller något knep du använder som kanske inte alla känner till.

Kan du tänka dig att vara med och tipsa?
Mejla då mig (lisa @ bjerre.se) och berätta följande:

1) Vad är det för funktion, vad gör den?
2) Varför gillar du den?
3) Hur använder man den rent konkret?
4) Vilket publiceringssystem du använder.

Jag vill också gärna veta vad du heter och var du jobbar.
Om tipset kommer med i tidningen vill gärna ha en bild av dig, så du bör inte vara alltför blyg.
Om det är okej att jag ringer upp får du gärna skicka med ditt telefonnummer. Jag ringer i så fall denna vecka (senast fredag 1 juli).

Sprid gärna vidare!
/Lisa

Webbdagarna med Internetworld

by Leave a Comment

I veckan har jag varit med som moderator på Webbdagarna, som arrangeras av Internetworld.
Jag har tillsammans med många andra deltagare rapporterat om innehållet på Twitter. Men jag tänkte även skriva ner ett litet urval av alla intryck här.

Det blev ett lyckat event med många bra talare. De spår jag modererade var mobila webben och sociala medier, två av de mest spännande trenderna just nu.

I spåret Sociala medier fick vi bland annat höra Kristin Heinonen från byrån Good Old prata om hur sociala medier gör alla företag till mediehus. När företag kommunicerar mer och i fler kanaler måste de också börja tänka som redaktörer och journalister. Vad är läsarna intresserade av?

Annika Lidne, vd på Disruptive Media, gav en crash course i Twitter och tipsade om att för varje grej du som företag vill kommunicera ut på Twitter, även publicera tolv grejer som är av nytta för de som läser.

På spåret Mobila webben pratade Pontus Jeppsson, som är mobilchef på IDG, om appar och mobila sajter. Appar kan ge större utväxling på kort sikt, medan en mobilsajt ger mer på lång sikt. Iphone-användarna i Sverige är i dag främst män i åldern 25-34.

Daniel Eliasson på mobilbyrån Apegroup berättade att en app kostar ungefär 100-150 000 kronor att utveckla för en plattform. Vill man göra appen för fler plattformar kan det i runda slängar kosta ungefär 60 procent ytterligare att ta fram.
En standardisering är med andra ord angelägen.

Bra råd för en bra app – från Daniel Eliasson:

  • Tänk nytta för användaren, rätt känsla och aktualitet.
  • Försök hitta nya intäktsmodeller med appen.
  • Gör det inte för svårt för dig – börja med en plattform.
  • Synka appen med andra marknadsföringskanaler.
  • Testa mycket och utveckla appen vidare efter lansering.

Några oneliners från Webbdagarna:

”Vi lever i en tid av epidemisk narcissism.” – Anders Mildner

”Twitter är, till skillnad från Facebook, inte ett ungdomsmedium. På Twitter finns opinionsbildare, journalister, politiker, marknadsförare, PR-konsulter, kommunikatörer.” – Annika Lidne

”Våga släppa företagsrösten och vara en av användarna!”. – Olle Ahnve, PR-konsult som jobbat med Sony Ericssons företagsblogg, ger råd om företagbloggande.

”Ju mer vi bryr oss och ju mer vi är närvarande och respekterar alla – desto mindre hat får vi.”  – Gustaf Brusewitz på Sony Ericsson om företagsbloggen.

”Sociala medier är en infrastruktur där vi kan dela saker med varandra.” – Kristin Heinonen

”Mobile first!” – Pontus Jeppsson citerade Google. I dag bör den mobila webben komma först.

”Vem är du connectad med och vilka är de i sin tur connectade med? Det är din privata ödesfråga.” – Alexander Bard

Ny terrorattack i Indien

by Leave a Comment

Ikväll skedde det första terrorattentatet i Indien sedan 26 november-attacken i Bombay.

Återigen är det utlänningar som är måltavlan. Denna gång meditationsturister i staden Pune.

Det kafé som bombats är German Bakery, som framför allt besöks av gäster hos det världsberömda Osho International Meditation Center. Till detta meditationscenter vallvärdar både västerlänningar och indier.

Enligt indiska tv-nyheter har någon hittat en väska som troddes vara kvarglömd. När man öppnade väskan smällde det.

I skrivande stund anges dödssiffran till åtta, varav tre är utlänningar.

Säkerheten har ökat kraftigt i Bombay sedan attentatet 2008. Kroppsvisitering är numera standard när man ska besöka en shoppinggalleria, visumreglerna har skärpts ordentligt och det har blivit svårt att få tag i ett simkort utan omfattande dokumentation.

Men att terroristerna skulle slå till mot ett fik där västerlänningar tar igen sig med en latte efter en dags meditation, det var det nog ingen som hade förutsett.

Ikväll skedde det första terrorattentatet i Indien sedan 26 november-attacken i Bombay.

Återigen är det utlänningar som är måltavlan. Närmare bestämt meditationsturister i staden Pune.

Det kafé som bombats är German Bakery, som framför allt besöks av gäster hos det världsberömda Osho International Meditation Center. Till detta meditationscenter vallvärdar både västerlänningar och indier.

Enligt indiska tv-nyheter har någon hittat en väska som troddes vara kvarglömd. När man öppnade väskan smällde det.

I skrivande stund anges dödssiffran till åtta, varav tre är utlänningar.

Säkerheten har ökat kraftigt i Bombay sedan attentatet 2008. Kroppsvisitering är numera standard när man ska besöka en shoppinggalleria, visumreglerna har skärpts ordentligt och det har blivit svårt att få tag i ett simkort utan omfattande dokumentation.

Men att terroristerna skulle slå till mot ett fik där västerlänningar tar igen sig med en latte efter en dags meditation, det var det nog ingen som hade förutsett.

Mina två världar

by Leave a Comment

Att resa och skriva är att leva i två världar.
Den ena världen är den omkring mig. Just nu en tågkupé som glider genom kvällsmörkret, med fem helglediga indiska soldater på väg hem som sällskap. Fyra av dem har somnat, den femte lyssnar på musik i mobilen och sjunger med.

Den andra världen är världen i datorn: artikelbeställningar, arbete med texter, Facebook, svenska tidningar, Twitter och bloggar.

Under den pågående Indienresan jobbar jag stadigt med att försöka sälja reportage härifrån. Hittills har jag inte fått napp på ett enda artikelförslag! Däremot har jag fått in ett antal andra uppdrag spontant, som alla är Sverigebaserade. Det är kanske universum som talar om för mig att det är dags att flytta hem. (Vi landar den 18 mars.)

Så här såg min dag ut idag:
Vaknade strax efter nio, det var fjärde natten på ett riktigt fräscht hotell.  Rena lakan, varmvatten i duschen.
Satte nästan direkt på datorn. Kollade mejlen. Jobbade ett par timmar med ett uppdrag där jag hjälper en småföretagare att marknadsföra sig på nätet.

Åt frukost på rummet klockan elva. Fortsatte sedan att jobba med ett annat uppdrag, där jag skriver hemsidestexter för ett spännande tillväxtföretag.

Vid tvåtiden började vi packa – tåget skulle gå 16.40. Vi checkade ut strax efter tre och letade reda på en rickshaw till stationen.
15.45 var vi framme på tågstationen – en hel timme tidigt.
Trodde vi.
Men på tågstationen visade det sig att tåget hade gått 15.40! Jag hade blandat ihop tågtiderna med ett tåg vi ska ta nästa vecka. Inte smart.

Så vi fick kasta oss in i en ny rickshaw och bli avsläppta på taxistationen. Där följde hetsiga diskussioner med omkring tolv män som tryckte sig så nära som möjligt, gormade och hade varsin åsikt. En typisk indisk beslutsprocess med andra ord.

Vi beslöt oss för att åka med en äldre chaufför som hade en hygglig bil. Han brände på i kittlande 70 kilometer i timmen hela vägen till nästa tågstation, 80 kilometer bort på landsvägen.

Samtidigt som jag satte mig i baksätet på taxin hade mitt nya företag Happy Frog Media ABs  sitt första möte med Swedbank i centrala Stockholm.
Jag håller på att starta aktiebolag tillsammans med Siddarth, min man. Jag kommer att vara heltidsanställd i bolaget och Siddarth ta konsultuppdrag.

Vi har en tredje styrelseledamot, varumärkeskonsulten Katarina Johansson (som också råkar vara min bästa vän). Hon är en utmärkt rådgivare, och ryckte nu dessutom in för att skriva på papper hos Swedbank. Vi måste ha ett företagskonto för att kunna betala in aktiekapitalet.

Så, när jag satt där i taxin fick jag ett sms om att jag nu bums bör föra över aktiekapitalet.
Det var bara att hala upp datorn och koppla upp med mitt mobila modem. Bilen susade fram över skumpiga vägar, medan  jag frenetiskt knappade in koder på min bankdosa.  Dammet yrde in – det är ett under att min bärbara dator är vid liv efter alla skumpiga, dammiga resor vi har gjort ihop.

I sådana ögonblick möts mina två världar extra intensivt. Och jag älskar det!

Nu sitter jag alltså på tåget och jobbar.  Och drömmer om en kall öl. Efter två veckor i delstaten Gujarat, där alkohol är förbjudet, börjar jag bli lite sugen.  Men just nu nöjer jag mig med vad som helst – den oväntade taxifärden gör att vi inte har ätit sen frukost för snart nio timmar sen, så nästa försäljare som klampar in i vår kupé kommer att göra en bra affär.

Gujarat

by 3 Comments

Nu är jag äntligen i Gujarat – staten som i flera år haft Indiens högsta tillväxt. Och som är landsfadern Gandhis hemstat.

Det är dessutom den enda delstat där alkohol är förbjudet, och det finns fler jainister här än någon annanstans (jag funderar på att skaffa motbok som souvenir!).

Jag var på väg hit redan 1997 med min kompis Nina, men då satte en översvämning stopp för våra resplaner och vi åkte söder ut till Karnataka och Tamil Nadu istället.

Men idag har jag alltså sett huvudstaden Ahmedabad för första gången. Vi har ägnat en dag åt klassiska turistmål – först ett otroligt vackert jainisttempel från 180o-talet, och sen ett modernt tempel vigt till Mahavira (den upplyste man som grundade jainismen), Vishnu (viktig hindu-gud) och Sai Baba (en samtida guru). Sedan såg vi två moskéer och en skickligt skulpterad ”stepping well” – en brunn där man inte bara nöjt sig med att gräva ett håll, utan gjort en lång och vacker trappa ned till vattnet, kantad av konstnärliga kreationer och sirliga pelare.

Engelskkunskaperna är inte lika bra här som i södra Indien,  men vi tar oss fram på Siddarths hindi.
En annan skillnad är maten: den kryddas generellt sett starkare ju längre söderut man kommer. Här i Gujarat är det inte så kryddstarkt som i Karnataka utan helt lagom för mig. I morse åt vi en fantastisk onion rava dosa – en tunn och krispig pannkaka gjord på lins- och rismjöl, och med lök i smeten. Den chutney – kokosnösbaserade röra – som serverades till var ljuvlig.
Till lunch avnöjt vi en puri, vilket är ett stort, flortunt och friterat bröd. (Skulle inte godkännas av någon modern diet.) Till detta en mumsig kikärtsröra.

Parallellt med utforskandet försöker jag sälja in artiklar, vilket går sådär – i tidningskrisens Sverige sitter många redaktörer på krympande budgetar. Men det gäller bara att fortsätta pitcha.