Hela hösten har jag svettats i vår icke-luftkonditionerade lägenhet. Alla sa åt mig att oktober är värst – det är som en extra sommarmånad, som ligger mellan monsunen och vintern.
Oktober gick och november kom. Inte sjutton blev det svalt.
November gick och december kom. Inte sjutton blev det svalt.
Jag åkte till Sverige – där var det djäkligt svalt.

I mitten av december fick jag höra att Bombay äntligen kylts ner. Nu var vädret behagligt. Äntligen!
Kring nyår kom jag tillbaka. Åh, vad skönt det var! Vi lagade mat i vårt kök, som inte längre var 34 grader varmt. Vi slapp myggen om natten eftersom vi inte behövde sova med fönstrena vidöppna. Jag kunde sitta hemma och jobba utan att vara konstant klibbig. Jag gick ut dagtid utan att bli helt svettig. Och jag kunde ha mina långbyxor på mig igen, iallafall om kvällen.
Det var en sann njutning!

Tyvärr blev lyckan kortvarig. I år varade vintern i 4 veckor.  4 veckor, varav jag var här i 2. Det är nästan så att jag får en liten tår i ögat. Nu är det 33 grader igen, 31 grader inomhus och jag sitter och svettas i soffan.
Jag konstaterar att säsongen 2008-2009 var fyra av femtiotvå veckor i Bombay behagliga. Det är mindre än 8 procent av tiden.
Jag ska tänka på detta varje gång vi fryser i Rumänien. Även om jag säkerligen kommer sakna solen.

Jag har nyss checkat in på mitt hotellrum i Hong Kong.
Det är billigt: 300 kronor natten. Men det är inte jättefräscht.

Mitt rum är smalt med en säng, ett litet skåp, en skoltavla för barn (?), en väldigt liten och smutsig tv, flammiga lakan, ett inbyggt bås med toa och Stockholmsdusch, samt ett fönster täckt med silverpapper.

När jag forcerade fönstret för att spana in utsikten upptäckte jag två saker:
1) Mitt fönster vetter mot ett mycket litet rektangulärt utrymme där fyra höghus möts.
2) En binda har slängts ut genom ett fönster och hamnat utanför mitt. Den är tyvärr använd.

Inser nu att det behövs en ny kategorisering av resenärer.
Det finns redan ett begrepp som heter flashpackers – vilket är backpackers som blivit äldre och börjat resa med högre komfort.
Men det behövs också ett uttryck för oss som reser i jobbet, men ligger långt från Business Class.
Mitt förslag är Business Trash.

Begreppet känns extra motiverat när jag öppnar det lilla klädskåpet och hittar en hårtork samt en tom liten kondomförpackning.

Men vad gör väl det när det finns wifi…!

I övrigt är mitt allra första intryck av Hong Kong att det känns som New York.

I Indien bor det 83 miljoner människor som är lika gamla som jag.

Det finns alltså närmare tio gånger så många 33-åringar i Indien som det finns människor i Sverige.

Jag fascineras fortfarande nästan dagligen över hur väldigt många människor det finns här, överallt.

En vanlig kväll i Haridwar. Den hinduiska ritualen puja utförs vid floden Ganges.