Nu har vi varit nästan två månader i Bukarest. I början av veckan kom jag ut på landet för första gången. Jag gjorde en tågresa till staden Sibiu, en fin medeltida stad i Transylvanien som byggdes av saxarna. Det tyska namnet på staden är Herrmanstadt – en majoritet av invånarna var tidigare etniska tyskar, men de flesta av dem har nu flyttat till Tyskland. Emmigrationen skedde framför allt under kommuniståren. Nu är stadens invånare till 95 procent rumäner.
Jag har ofta fått höra att skillnaden mellan huvudstaden Bukarest och resten av landet är stor. Jag träffade härom veckan Janne Kettnaker, chef för Exportrådet här i Bukarest, som beskrev Rumänien som två olika ekonomier. Löner och priser skiljer stort mellan Bukarest och resten av landet. Och på landsbydgen finns det mycket fattigdom.
Det jag såg under tågresan bekräftade det Janne och andra berättat. Utanför fönstret passerade bönder som körde hö med häst och vagn, och fåraherdar med käpp låg och vilade eller vandrade med sin boskap. Några traktorer åkte vi förbi, men även ett par kvinnor som gick på åkern och sådde för hand.
En helt annan värld än moderna Bukarest.
Även staden Sibiu var en annan värld. Vackra, gamla hus i tysk stil. Och en fantastisk fin ”gamla stan” som var nästan helt avstängd från trafik – fjärran från Bukarests sexfiliga boulevarder. Jag gillar Bukarest, men Sibiu var något helt annat. Och så har ju regionen faktiskt också varit ett helt annat land – Transylvanien har tillhört Österrike-Ungern, och Sibiu var ännu längre tillbaka en saxisk huvudstad. För hundra år sedan var drygt hälften av befolkningen tyskar, enligt Wikipedia. Där slutar mina stapplande historiekunskaper, andra berättar nog detta bättre. Men Rumäniens historia blir mer och mer fascinerande ju mer jag läser om den.
Landskapet på vägen till Sibiu var periodvis mycket vackert, med bergskedjan Karpaternas snötäckta toppar i horisonten. I kväll ska vi till Transylvanien igen tillsammans med vännerna Kattis och Gary som är på besök från Stockholm. Denna gång blir det dock en lite kortare resa – till populära Brasov som ligger vid foten av bergen i Transylvanien.
Tågen här är inte moderna. De ser ut att vara 50-60 år gamla och jag misstänker starkt att de outsourcat driften till Indian Railways: tågen är långsamma och vagnarna ordentligt smutsiga.
Toaletterna i den andraklassvagn jag reste i susar upp som nummer tre på listan över de äckligaste toaletter jag sett i mitt liv. Och det säger en hel del eftersom jag har vistast i Indien i totalt cirka ett och ett halvt år. Sitsarna var igengrodda av brungrå smuts – de var högst sannolikt även de 50-60 år gamla. I Indien har man ändå fördelen av att de otäckaste toaletterna inte har någon sits, utan har ett ”hål i marken”, så att även vi kvinnor slipper oroa oss över att någon hudyta ska komma i kontakt med eländet.
Men jag gillar att åka även sunkiga tåg, och sätena var bekväma. Så jag är helnöjd med resan, även om det var lite saftigt att 28 mils resa tog sju timmar i vardera riktning.
Jobbet jag gjorde i Sibiu var en intervju med CIOn (IT-chefen) för Scandia Romania – Rumäniens största tillverkare av köttkonserver. Rares Popescu, som CIOn heter, är 35 år gammal och har infört tillverkningsföretagets första affärssystem. De har gått från 16 till över 120 datorer på fyra år och det är naturligtvis ett jättestort jobb att få med sig alla anställda i skiftet när arbetsprocesser ska datoriseras och förändras. Intervjun publiceras längre fram i tidningen CIO Sweden.
Rares tog med mig till deras fabrik i Sibiu. Där tillverkas alltså köttkonserver, bland annat den populära ”Paté Sibiu”. Jag var lite orolig för lukten innan jag åkte dit, jag har ju inte ätit kött på ett tag nu och man vänjer sig av med det ganska fort. Men det var ingen större fara, grislevern som levererades fryst i 20-kiloslass från Tyskland hade en lite skarp lukt när den maldes ner till paté, men i övrigt var det ganska mycket som vilken fabrik som helst. De har inget slakteri.
Jag har äntligen börjat lägga upp lite bilder på Flickr, här hittar ni mina Bukarest-bilder. (Du som läser det här direkt på bloggen ser också de senaste bilderna i vänsterkant.)
Fick igår också en ny kamera levererad som jag kan spela in HD-video med! Är väldigt uppspelt över detta. Det är en Sony Cybershot DSC-T500 som vi fått rekommendade av Siddarths bror, som visat fina filmer från kameran på sin HD-TV. Det är en kompaktkamera som till skillnad från min systemkamera är lätt att ta med överallt, och stillbilderna blir hyggliga.
Har gjort ett test med att ladda upp en film på Youtube. Den blev lite hackig tycker jag. Men det är verkligen kul att kunna använda video nu – i Indien var uppkopplingen så långsam att det inte ens gick att titta på video, än mindre ladda upp.
Se videon från igår kväll – traditionell rumänsk dans på restaurangen Cara cu Bere i Bukarest
Det kom nyss en väldigt tråkig nyhet. Aktuellts förre nyhetsankare Jarl Alfredius har dött i cancer.
Efter att dessa stora köp var avklarade köpte vi även ett set med två tåringar, vilket tydligen är obligatoriskt, samt ett set med två ankellänkar. Dessa smycken ska vara i silver, för man har bara silver på fötter och anklar.