Lisa Bjerre

Kall stad, varma människor

2009/02/25 by Lisa Bjerre 1 Comment

Rumäner är överraskande varma och vänliga. Jag hade visserligen hört det innan, men bemötandet här har varit över förväntan.

Igår när jag kom hem efter lunch från att ha gjort några ärenden stod dörren på glänt. En av de två trevliga systrar som städar vår lägenhet två gånger i veckan (!) var där och jobbade.

Denna glada, paranta dam tog tag i mina armar, kramade om mig, smällde sedan två blöta pussar på min högra kind och utbrast ”Jag är som en mor för dig!”.

Hon pratar inte ett ord engelska, jag vet ännu inte vad hon heter och vi har bara träffats två gånger. Men vi ska bli vänner har hon lovat. Ja tack, det låter trevligt.

Sen snart en vecka tillbaka befinner jag mig i Bukarest, Rumäniens huvudstad. Siddarth arbetar på Accenture här och jag jobbar på som vanligt – med artiklar inom internet och IT, och från nästa vecka ska jag skriva en bok om E-handel tillsammans med Urban Lindstedt.

Jag vet att jag borde blogga om bröllopet och en massa annat. Men först några snabba rader om Bukarest.
Det är en stor stad med svenska mått, över 2 miljoner invånare. Hela landet har cirka 22 miljoner invånare. ”Så det är ett stort land” sa killen som hämtade oss på flygplatsen. Siddarth bet sig i tungan så att killen fick fortsätta vara stolt över det.

Innan vi åkte hit fick jag höra att rumäner är väldigt trevliga, speciellt på landsbygden. Jag tycker att det stämmer även här i huvudstaden. Många är varma och vänliga. De unga pratar bra engelska, de flesta andra ingen alls eller mycket litet. Jag har anmält mig till en kurs i rumänska som går på nätet från Lunds universitet, så jag kan förhoppningsvis snart göra mig bättre förstådd.

Vädret är bedrövligt. Jag känner mig som hemma, Siddarth tycker att det är exotiskt. Snöslask och kring nollan. Blött och eländigt. Men snart är det vår, i mars har jag blivit lovad att den ska komma.

Staden är inte särdeles vacker. Det finns några mysiga kvarter, men det mesta av det pampiga och fina blev antingen sönderbombat under andra världskriget, eller förstördes i de två stora jordbävningar som skakat Bukarest.
Ett mycket vackert inslag är dock kyrkorna. Man är kristet ortodox här. Kyrkorna har torn som i Ryssland, vackra fönster och när vi gick förbi en här i närheten i söndags ljöd vacker körsång högt ut på gatan. Magiskt.

Maten är märkligt nog nästan lika dyr som hemma. Trots att medellönen ligger kring 3000-4000 kronor i månaden. Får det inte att gå ihop. En del rumäner jag pratat med har hänvisat till att många har sålt av land under boomen, spenderat dessa snabba pengar och att denna konsumtion drivit upp priserna. Andra säger helt enkelt att många har väldigt svårt att få det att gå runt. Även om det är mycket bättre ställt här i dag jämfört med för tio år sedan.

Trafiken hade jag hört mycket om innan vi kom. Och visst, det finns långa bilköer och väldigt mycket trafik i city. Men när man har bott i Bombay är det inte mycket som chockar. Trafiken här är förvisso snabbare än i Bombay, men inte alls lika högljudd (man tutar bara vid behov här: inte jämt, som i Indien) och det finns såväl välfungerande kommunikationer samt bra trottoarer. En rumänsk tjej jag träffade höll inte alls med om detta, men det är klart, allt är relativt. Jämfört med Bombay är detta ett paradis: Vi bor mitt i stan, jag kan gå omkring, jag kan åka tunnelbana och bussar och spårvagnar – och det finns fungerande internet både hemma och på kaféer. Vad mer kan man önska sig? Jo, ett nybakat vitlöksnaan och linsgrytan dal tadka. Det längtar jag väldigt mycket efter.

Bröllopsshopping

2009/02/02 by Lisa Bjerre 4 Comments

I dag har jag varit med om något av det mest indiska som finns: bröllopsshopping.

Jag gifter mig på torsdag med Siddarth, som kommer från Bangalore. Igår flög vi ner för att fixa inför bröllopet. Och det har börjat intensivt: på förmiddagen i dag besökte jag för första gången Siddarths föräldrahem i Bangalore. Enligt indisk tradition bor man i storfamilj och vanligen i makens hem. Så detta är det hus som jag och Siddarth förväntas dela med hans föräldrar (och eventuellt även bror + fru + dotter) när vi bor i Bangalore. Ett stort och fint hus med en våning för varje kärnfamilj och härliga balkonger.

Efter lite umgänge, presentöppning och chai stack vi ut för att köpa bröllopssaris. I Indien gör man gärna saker i grupp och således bestod shoppingtruppen av mig, Siddarth, Siddarths pappa, Siddarths mamma, hans faster och kusin Shilpa.

Jag behöver två saris till bröllopet, eftersom de har stuckit in en extra ceremoni på morgonen. (Siddarth försöker streta emot expansionen av bröllopsceremonierna, men lyckas inte så bra.)
Sarin jag ska ha på morgonceremonin blev en grön, traditionell sydindisk sari i lite tjockare siden.
”Huvudsarin” som jag ska ha resten av dagen blev en vacker mörkröd sari i sidencrepe.

Ovanpå detta köpte vi en vacker thali, ett halsband i guld och svarta stenar som indiska kvinnor brukar få av sin man när de gifter sig, och som de sedan ska bära varje dag livet ut. Det är alltså motsvarigheten till våra vigselringar.

Bifogar en bild på en thali. Tyvärr kan jag inte visa hur min thali ser ut eftersom jag kommer att få den i gåva av Siddarth först vid bröllopsceremonierna.

Efter att dessa stora köp var avklarade köpte vi även ett set med två tåringar, vilket tydligen är obligatoriskt, samt ett set med två ankellänkar. Dessa smycken ska vara i silver, för man har bara silver på fötter och anklar.

Det som återstår nu är att köpa hårda armband i glas, vilket är lite bökigt eftersom mina händer är ett par storlekar större än indiska kvinnors. Dessutom behöver vi sy upp matchande blusar till sarisarna och köpa underkjolar till desamma.
Sen ska vi även köpa presenter till en del av Siddarths släktingar – man inte bara får presenter vid indiska bröllop, man ska ge också. Men detta, liksom alla andra bestyr med vigseln och lunchen efteråt, fixar Siddarths snälle pappa.

Så klarar du magen i Indien

2009/01/31 by Lisa Bjerre 4 Comments

Indien är ökänt för sin bakterieflora, och väldigt många turister blir magsjuka här. Men det går absolut att undvika att åka på en ”Delhi belly”.

Nästa vecka får vi storfrämmat från inte mindre än 17 svenskar som ska vara med på mitt och Siddarths bröllop! Inför detta besök publicerar jag nu mina bästa tips för att klara magen. Det är en tuff lista – men om du är här på ett kort besök och verkligen inte vill lägga tid på att vara magsjuk är de bra att följa.

* Tvätta händerna innan du äter något. Alla restauranger har ett tvättställ för gästerna, fråga efter ”hand wash” ifall de inte har toalett. Förhoppningsvis, men långt ifrån alltid, har de även tvål.

* Ha alltid med dig en antiseptisk handtvätt. Det är en liten flaska som bland annat säljs på svenska Apoteket för omkring 50 kronor. Om det inte finns tvål är detta en utmärkt ersättning.

* Om du snusar, knaprar tuggummin eller på annat sätt vidrör munnen regelbundet, tvätta händerna eller sterilisera dem med handtvätt innan du börjar pilla.

* Ät bara på restauranger som ser hyfsat rena och fräscha ut. Använd ditt sunda förnuft.

* Undvik gatumat. Om du absolut vill testa, se till att äta enklare saker där inte så mycket kan gå fel, till exempel stekt bröd. Kolla även hur det ser ut kring gatuståndet, för många gatuståndskockar har varken tillgång till en toalett eller någonstans att tvätta händerna efter de gjort sina behov. (Bakteriell dysenteri smittar genom avföring, och det är ingen rolig sjukdom.)

* Ät ingenting där du kan få i dig kranvatten, exempelvis färska och skölda grönsaker. Om du äter exempelvis raita (en smarrig yoghurtmix), fråga vad det är för vatten den är blandad med. På sämre ställen är det alldeles säkert kranvatten, så undvik.

* Om ditt glas är nydiskat och fortfarande innehåller kranvatten, använd en servett för att torka ur vattnet.

* Skäms inte för att torka av din tallrik med en servett innan du äter, ifall den är dammig eller smutsig. På bättre ställen kan du be om en ny.

* Te och kaffe brukar vara okej, eftersom vattnet kokats.

* Glass och liknande efterrätter är OK på bättre ställen, men undvik det på enklare ställen. Det är ofta strömavbrott och sannolikheten att frysvarorna slängs efteråt är väldigt liten.

* Om du får in kall eller ljummen mat på restaurang, skicka tillbaks den. Maten ska vara färsk och nyligen upphettad så att alla bakterier har dött.

* Undvik drinkar med is i, om det inte är på ett tjusigt ställe eller på ett turisthak. Fråga isåfall vilket vatten isen är gjord på. Mineralvatten eller filtrerat vatten är okej.

* Borsta tänderna i mineralvatten.

Var detta för mycket?
Håll då dessa två, enkla råd i åtanke så klarar du dig rätt långt:
– tvätta händerna före måltider.
– inget kranvatten in i munnen.

Om man är i landet längre tid kan och bör man såklart börja leva normalare. Jag följer själv inget av mina råd längre – utom att jag undviker skitiga restauranger och gatumat, den brukar min mage tyvärr inte klara.

Vintern är över

2009/01/26 by Lisa Bjerre Leave a Comment

Hela hösten har jag svettats i vår icke-luftkonditionerade lägenhet. Alla sa åt mig att oktober är värst – det är som en extra sommarmånad, som ligger mellan monsunen och vintern.
Oktober gick och november kom. Inte sjutton blev det svalt.
November gick och december kom. Inte sjutton blev det svalt.
Jag åkte till Sverige – där var det djäkligt svalt.

I mitten av december fick jag höra att Bombay äntligen kylts ner. Nu var vädret behagligt. Äntligen!
Kring nyår kom jag tillbaka. Åh, vad skönt det var! Vi lagade mat i vårt kök, som inte längre var 34 grader varmt. Vi slapp myggen om natten eftersom vi inte behövde sova med fönstrena vidöppna. Jag kunde sitta hemma och jobba utan att vara konstant klibbig. Jag gick ut dagtid utan att bli helt svettig. Och jag kunde ha mina långbyxor på mig igen, iallafall om kvällen.
Det var en sann njutning!

Tyvärr blev lyckan kortvarig. I år varade vintern i 4 veckor. 4 veckor, varav jag var här i 2. Det är nästan så att jag får en liten tår i ögat. Nu är det 33 grader igen, 31 grader inomhus och jag sitter och svettas i soffan.
Jag konstaterar att säsongen 2008-2009 var fyra av femtiotvå veckor i Bombay behagliga. Det är mindre än 8 procent av tiden.
Jag ska tänka på detta varje gång vi fryser i Rumänien. Även om jag säkerligen kommer sakna solen.

Nästa hållplats: Bukarest

2009/01/22 by Lisa Bjerre 2 Comments

Om fyra veckor flyttar vi till Bukarest! Vi kommer att bo där i ungefär 6 månader. Anledningen är att Siddarth blivit erbjuden ett tidsbegränsat uppdrag i Rumänien. Han kommer fortsätta att vara anställd på Accenture India men är utlånad från 16 februari.

Hittills har jag inte stött på någon som varit i Bukarest och gillar stan. Men det hindrar inte att jag är glad och förväntansfull. Det ska bli underbart att bo i en stad där man kan ta sig runt. Bukarest har tunnelbana!

De invändningar folk har mot Bukarest är att det är skitigt, korrupt och hårt trafikerat. Men jag har svårt att tro att det kommer att vara skitigare, mer korrupt eller hårdare trafikerat än Bombay.

Rumänien är en IT- och outsourcing-nation i vardande, så det kommer finnas en hel del intressant att skriva om. Outsourcing-trenden är även anledningen till att vi åker – Siddarth ska driva ett outsourcingprojekt inom försäkringsbranschen . Kunderna är försäkringsjättar i Frankrike, Italien och Spanien. Personalen pratar flytande franska, italienska och spanska, däremot inte så mycket engelska tydligen.

Språket är en av de utmaningar vi räknar med att möta i Rumänien. Den andra är maten. Det finns inte mycket till vegetarisk kost där. Men eftersom Siddarths arbetstider kommer att ändras från 12-23 till 9-18, och det inte är 33 grader i köket, så kommer vi kanske ibland få lust att laga mat om kvällarna.
För att överbrygga språkproblemen ska jag gå en distanskurs i rumänska vid Lunds universitet. Det är rätt fantastiskt att det går att göra så.

Bukarest – vår nya hemstad. Svinkallt om vintern, stekhett om sommaren. Passa på att hälsa på till våren.

3 procent on time!

2009/01/20 by Lisa Bjerre Leave a Comment

Den indiska resesajten Makemytrip.in har börjat redovisa snittförseningar för visa bolags flighter.

En utmärkt tjänst och intressant läsning!

Som ni ser på bilden nedan brukar Kingfishers flight IT-334 mellan Delhi och Bombay med avgång kl 16 vara i tid 3 procent av flygningarna. 3 procent! Och snittförseningen är inte dålig: 81 minuter.
Håll då i åtanke att Kingfisher räknas som Indiens bästa flygbolag. Jet Airways, som även det är ett högklassigt flygbolag, är inte bättre. Inte ens de riktigt bra bolagen klarar att hålla tiden här. Bombay lär vara en av världens mest trafikerade flygplatser, missar man sin slot får man cirkulera en god stund innan man kan landa.

En annan intressant observation är att man vid en snabb överblick inte ser någon skillnad i förseningar mellan lågprisbolagen och de dyrare bolagen Kingfisher och Jet.

Hur skulle siffrona se ut för SAS med motsvarande tjänst?

Fick ta mig en liten funderare när jag gått igenom förseningsstatistiken. För jag upplever faktiskt numera att indiskt inrikesflyg ofta är i tid. Men när jag tänker efter så beror det delvis på att jag omdefinierat begreppet ”i tid” sen jag kom hit för ett drygt år sedan. Om flighten landar inom 20 minuter efter utsatt tid är jag mycket nöjd. Mellan 20-40 minuter efter är en liten försening. Mer än så, ja då är det försenat. Men när man alltid är inställd på att det ska bli en smärre försening stör man sig inte lika mycket. (Om man inte har nåt viktigt möte direkt när man landar förstås – men så vågar jag aldrig planera tillvaron. Inte i Indien.)

Ett PS – För er som inte åkt Jet och Kingfisher vill jag berätta att detta är högst professionella och högklassiga flygbolag, med en service och komfort som långt överstiger europeiska flygbolags. Men i tid är de tydligen inte – inte inrikes iallafall.