journalistik

Är nu på dag två av konferensen Nasscom Indian Leadership Summit 2008 i Bombay. Gårdagen var lite småtråkig, det glimtade till med intressanta föreläsare men jag har ganska svårt att sitta stilla och bara lyssna en hel dag. (Det gör väl inte mig till någon unik snöflinga, förvisso.)

Men på kvällen lossnade det. Jag fick ett glas sydafrikansk chardonnay vilket var ljuvligt, ett glas vin kostar tre huvudrätter i Indien så jag dricker det nästan aldrig. Stod där och njöt av mitt gratisglas i en otroligt vacker hotellmiljö och funderade på vem jag kunde prata med. En grupp sydostasiater närmade sig och jag frågade var de kom från.
”Burma”, blev svaret.
Och sen: ”Vi kommer från det burmesiska ministeriet för IT och kommunikation.”
Genast kände jag att resan till Bombay skulle vara meningsfull, oavsett hur resten av konferensen blev – tänk att få träffa ett av Burmas högsta IT-höns!

Nu är jag inbjuden att åka till Burma och studera landet och ”skriva det jag ser”.
Fick dock rådet av en mindre diplomatisk och mer rak burmes att köra på vanligt turistvisum.
Får se om jag kan komma dit, hade onekligen varit spännande och lite otippat att skriva om Burma som IT-nation. Enligt delegationen jag träffade bygger de ut adsl för fullt. Svårt att veta vad det innebär, men det är ett intressant land oavsett och det var sköna snubbar.

Pratade även med en del intressanta indier igår – det är helt klart på kvällen som den här konferensen är bäst. Men så är det kanske alltid på såna här tillställningar.

Arbetsmässigt bloggar jag på CIO Swedens sajt, de kallar det för Indienbloggen. Ska nu skriva två artiklar för tidningen och sen är det nog dags för chardonnay och mingel igen… Kanske någon nordkorean dyker upp den här kvällen?!

För övrigt såg jag nog mitt livs största råtta igår kväll utanför Christinas hus där jag bor. Den var så fet att den vaggade snarare än sprang iväg längs trottoaren när auto-rickshan saktade in.

Mina polare från det burmesiska it-ministeriet.

Ni som bor i Stockholm eller Göteborg har nu chansen att höra Zac O’Yeah prata om sin bok om Mahatma Gandhi.
Zac kommer till Sverige 18-23 februari och så här ser hans program ut:
Kvällsföredrag på Akademibokhandeln (Söder) 18/2, Östasiatiska museet 19/2 och ABF 20/2 kl 18.00.
I Göteborg pratar han antingen eftermiddag eller kväll på Världskulturmuseum 22/2.

Gå dit, ni som har chansen!

Min intervju med Zac publiceras (med it-vinkel) i Computer Sweden på fredag.

För övrigt åker jag till Delhi i dag och därifrån upp till Haridwar, en helig stad nära Ganges källa, tillsammans med DI-journalisten Hanna som bor i Delhi. Haridwar var den första stad jag besökte i Indien när jag kom hit första gången 1996 så det blir lite nostalgiskt och skoj. Dessutom vill jag göra puja i Ganges för att förbättra min karma. Har hunnit avverka en del olämpligheter sen syndadoppen i Varkala.’

Senare tillägg: Här finns artikeln om Zac O’Yeahs Gandhi-bok.

Nu har mitt och Christinas reportage från förra helgen, om det växande IT-entreprenörskapet i Indien, publicerats. Det gick i lördagens DN Ekonomi men verkar inte ha lagts ut på nätet.

Mamma var snäll och skickade ett foto så att jag fick se hur det blev i tidningen.
Det är det första knäcket som gått i tryck härifrån, kul!

I går kväll hade Ingegerd fixat biljetter till en svensk-indisk grupp som spelade här i Bangalore. Konserten ordnades av Axis bank och bandet hette Mynta – ”Nordic Ice with Indian Spice”. Jazz-fusion, mycket bra musik. Sjöng gjorde (sittandes) den kända indiska musikern Shankar Mahadevan som var otroligt bra. Dessutom, skröt konferenciern, är han utbildad ingenjör och känd för att ha sjungit i 2 minuter och 19 sekunder utan att hämta andan.

PS: Webbteknisk fråga: Om nån kan WordPress och förstår varför varken vspace eller hspace funkar får ni gärna mejla mig ett tips!

Morgontidningen Bangalore Mirror kör i dag en story där en kvinnlig reporter har wallraffat som tiggare och hyrt en bebis.

Tiggarnätverken i staden hyr ut barn till den som kan betala, avslöjar tidningen. Redaktionen hyrde för 16 kronor en ettåring från dess mormor i en timme och lät en reporter tigga med barnet på armen. Reportern skriver att hon ”var på väg att svimma” över bebisens stank av spya och bajs.
Äldre barn var billigare att hyra, och journalisterna lyckades boka tre barn till nästa dag utan att någon frågade vad de skulle ha barnen till.

På samma sida rapporterar tidningen om ett ungt par som är tröstlösa sedan deras niomånaders-bebis kidnappats av en okänd man. Polisen misstänker att det antingen är ”tiggarmaffian” (jag har inte koll på vad detta begrepp innefattar här) som ligger bakom, eller någon som ska sälja barnet till ett barnlöst par.

Apropå barnlösa par berättade Ingegerd (som jag bor hos) att det blivit business i Indien att vara surrogatmamma. Västerländska par skickar befruktade ägg till Indien och kommer hit när barnet ska födas. Den utländska mammans namn sätts på födelsebeviset och sen är det bara att gå till ambassaden och få sitt nyfödda barn registrerat. (Har inte dubbelkollat detta, så ta det för vad det är.)

En helt annan sak: Vet inte om rapporterna om fågelinfluensa i Västbengalen har nått Sverige, men om någon blir orolig kan jag berätta att Västbengalen ligger väldigt långt från Bangalore. Det är ungefär att jämföra med att vi i Sverige inte behöver känna omedelbar oro ifall det bryter ut fågelinfluensa i Rumänien. Hos den här familjen bor det dessutom inga höns.

Var för övrigt en sväng på nyöppnade Hard Rock Café igår med en svensk kille som jobbar här. Det var riktigt snyggt inrett i ett gammalt hus med stora tegelvalv. Gästerna var rika och moderna och västerländskt klädda och jag i min långa indiska tunika kände mig lite nördig. Men när jag promenerade hem sen vad jag glad över den. Tajta tröjor funkar på Hard Rock Café men man ser nästan ingen gå omkring så på stan.