Nu har jag varit i Sverige i två veckor. Jag har det toppen, vädret är fantastiskt och jag får träffa en massa människor jag tycker om. Den här veckan är det mycket jobb, bland annat intervjuade jag i tisdags Johan Staël von Holstein, IT-entreprenör som blev känd för en bredare krets när han startade Icon Medialab på 1990-talet. Idag driver han inkubatorn Iqube som har hjälpt fram en del intressanta bolag, tex Familjeapoteket och Workey.
Det var ett spännande möte! Jag hade rätt många förutfattade meningar om Johan Staël von Holstein när jag gick dit. Jag trodde att han skulle vara pompös, självupptagen och lite läskig. Och han är nog faktiskt lite läskig – för att han är så brutalt ärlig och har en enorm integritet. Men han var framför allt en inspirerande person med otroligt mycket energi.
Jag tog med mig en hel del att fundera över när jag gick därifrån. En del saker provocerade mig – som att han tycker att vi jobbar för lite i Sverige. Men när han sedan utvecklade det till att man borde jobba 12-13 timmar om dagen de perioder man jobbar, och sen vara riktigt ledig när man är ledig – ta sabbatsår – så började jag förstå lite mer vad han menar. Det är nog en modell som kan passa många, problemet är väl att få är lika modiga som Johan Staël von Holstein, de vågar inte ta det där sabbatsåret av risk för att hamna efter i karriären, bli mindre attraktiv på arbetsmarknaden etc etc. Istället tragglar de på med sina 12-timmarsdagar år ut och år in utan ände. Att våga hoppa av karusellen utan annan trygghet än sin egen kapacitet kräver att man tror på sig själv och på att man helt enkelt fixar det. Man måste vara lite modig och lite kaxig.
Det slog mig också att det bakomliggande problemet med den nuvarande bilden av Johan Staël von Holstein är att han fortfarande inte har blivit förlåten för IT-bubblan. Det är rätt märkligt, men så är det nog. Vi är ju väldigt långsinta i Sverige och tycker mycket om att frossa i andras misslyckanden, eftersom de bekräftar att mitt val att sitta kvar i löneslaveriet och inte våga lyfta på stjärten var rätt, även om det suger.
När jag var i Singapore i april hörde jag ett rykte om att Johan Staël är på väg tillbaka till Singapore, där han drev Icon under några år. Han sa att så inte är fallet, men att han vill expandera Iqubes verksamhet till Asien. Han har tidigare skrivit ett läsvärt blogginlägg om hur Asien skaffar sig ett övertag genom att de lär sig allt om oss, medan vi inte vet ett skvatt om dem.
Ytterligare en sak som överraskade med Johan Staël var att han faktiskt har en ödmjukhet. Det hade jag inte väntat mig. Han pratade mycket om hur han tycker att livet ska levas – ”den som har upplevt mest när han dör vinner”. Men sen sa han också att det finns andra som tycker att det viktiga är att titta inåt, som vill bo i Gävle med sin familj hela livet. Där hade jag väntat mig att han skulle fortsätta med något raljerande om denna livsstil, men istället sa han: ”Och det är kanske rätt för den personen. Vad som är rätt för mig är rätt för mig, vad som är rätt för någon annan är rätt för honom”.
Kanske är det den delen journalisterna brukar klippa borta i intervjuerna, för att det inte stämmer med den gängse bilden av Johan Staël? Jag ska iallafall inte göra det.
(Artikeln kommer i Internetworld nr 6 som publiceras 26 augusti.)
