Indien

Det är rubriken på en artikel jag skrev för Computer Sweden nyligen och som nu publicerats. Jag skrev en artikel om Indien-trenden och en om Indpro, ett intressant litet svenskt företag här i Bangalore som hyr ut programmerare för 150 kronor i timmen till svenska småföretag.
Del två i serien ska gå nästa vecka. Till de artiklarna träffade jag och fotografen Christina Sjögren IT-konsultbolaget Mindtree och Volvo IT här i Bangalore. Det var ett väldigt kul jobb att göra!

Ikväll ska jag på fest hos Indpros Indien-vd Pavel och hans kollegor. En anledning att ha festen är enligt Pavel att de är glada över Computer Swedens publicering.
Hemma hade det varit rätt tveksamt att gå på en sådan fest – det är en privat tillställning arrangerad av vd:n i ett företag jag skrivit om och kommer att skriva om igen. Men när det bara bor 30-40 svenskar i stan blir det en annan grej. Utlandssvenskar, eller utlänningar utomlands överhuvudtaget, får automatiskt en viss sammanhållning.

Som Fredrik Gjardman sa i Singapore: ”Det är otroligt lätt att knyta kontakter bland expats här. Jag som entreprenör kan gå fram och boka en lunch med vd:n på ett stort företag. Om jag gått fram till en motsvarande höjdare i Sverige hade det inte hänt.”

Således ska jag alltså fira min positiva artikel om Indpro tillsammans med företagets anställda ikväll. Det hade nog inte mina lärare på journalistlinjen gillat.

Läs artiklarna här:
Indien-boomen har bara börjat
Uppstartsbolag tar sikte på svenska småföretag

Hos Indpro. Christina plåtar Tom medan jag intervjuar Pavel.

Efter att jag, mamma och syster Kajsabet varit på vår härliga resa runt Gyllene triangeln i mars skrev jag två artiklar om att resa mellan Delhi, Agra och Jaipur för Bortabra.se. De har i dagarna publicerats och kan av den nyfikne läsas här:

Allt om Gyllene triangeln – så fixar du resan

Hänförande Jantar Mantar

Mamma i morgonljuset vid Taj Mahal. Till vänster skymtas Kajsa.

Vi har sex dagstidningar här i familjen Lindberg Minocher, inklusive de tre affärstidningar jag prenumerar på. Jag läser dagligen om märkliga, spännande eller bara intressanta saker. Nu är det två veckor tills jag tar sommarlov från Indien, så jag ska försöka omvärldsbevaka lite på bredare på bloggen fram till dess, ge ett litet smakprov av indiska nyheter.

Idag läste jag en artikel i Bangalore Mirror – en morgontidning med kvällstidningsstuk, som ges ut av jätten Times of India – om en ny lynchning i Bihar.

Tilläggas bör är att läsa om vad som händer i Bihar här är inte som att läsa om vad som händer i Skåne när man bor i Stockholm, det är snarare som något som händer i Balkan eller kanske Albanien. Bihar är en delstat som ligger i nordöstra Indien, på gränsen till Nepal, och den är känd som en laglös och farlig stat. Avståndet är kanske också anledningen till att det bara blev en liten sidospalt av nyheten i Bangalore Mirror. Avståndet och det faktum att lychningar tyvärr inte är särskilt ovanligt på landsbygden i Bihar. Rubriken var: ”Yet another lynching in Bihar”.

Det som hänt är att en kastlös kille, 20nånting gammal, anklagats för att försökt stjäla en vattenpump. Istället för att anmäla honom till polisen har byborna tagit saken i egna händer, bundit fast honom vid en elstople och slagit ihjäl honom. Nu har ett tiotal misstänkta gripits, däribland chefen för byns postkontor. Postchefen har i sin tur anmält den döde för stöld.

Artikeln fortsätter med att berätta att det i fjol anmäldes över 30 fall av lynchningar i Bihar. Det är alltså tre personer i månaden som dödas av en lynchmobb! I år har över 20 fall rapporterats bara de senaste fyra månaderna.
För två dagar sen lynchades tre misstänkta brottslingar, och i april slogs en lågkastig kille ihjäl efter att han förälskat sig i en flicka från en annan samhällsgrupp.

Men den värsta lynchningen, skriver tidningen, ägde rum i september i fjol. Då slog en lynchmobb ihjäl tio misstänkta tjuvar som kom från en lågstatus-grupp. Männen visade sig senare vara oskyldiga.