Indien

Att resa och skriva är att leva i två världar.
Den ena världen är den omkring mig. Just nu en tågkupé som glider genom kvällsmörkret, med fem helglediga indiska soldater på väg hem som sällskap. Fyra av dem har somnat, den femte lyssnar på musik i mobilen och sjunger med.

Den andra världen är världen i datorn: artikelbeställningar, arbete med texter, Facebook, svenska tidningar, Twitter och bloggar.

Under den pågående Indienresan jobbar jag stadigt med att försöka sälja reportage härifrån. Hittills har jag inte fått napp på ett enda artikelförslag! Däremot har jag fått in ett antal andra uppdrag spontant, som alla är Sverigebaserade. Det är kanske universum som talar om för mig att det är dags att flytta hem. (Vi landar den 18 mars.)

Så här såg min dag ut idag:
Vaknade strax efter nio, det var fjärde natten på ett riktigt fräscht hotell.  Rena lakan, varmvatten i duschen.
Satte nästan direkt på datorn. Kollade mejlen. Jobbade ett par timmar med ett uppdrag där jag hjälper en småföretagare att marknadsföra sig på nätet.

Åt frukost på rummet klockan elva. Fortsatte sedan att jobba med ett annat uppdrag, där jag skriver hemsidestexter för ett spännande tillväxtföretag.

Vid tvåtiden började vi packa – tåget skulle gå 16.40. Vi checkade ut strax efter tre och letade reda på en rickshaw till stationen.
15.45 var vi framme på tågstationen – en hel timme tidigt.
Trodde vi.
Men på tågstationen visade det sig att tåget hade gått 15.40! Jag hade blandat ihop tågtiderna med ett tåg vi ska ta nästa vecka. Inte smart.

Så vi fick kasta oss in i en ny rickshaw och bli avsläppta på taxistationen. Där följde hetsiga diskussioner med omkring tolv män som tryckte sig så nära som möjligt, gormade och hade varsin åsikt. En typisk indisk beslutsprocess med andra ord.

Vi beslöt oss för att åka med en äldre chaufför som hade en hygglig bil. Han brände på i kittlande 70 kilometer i timmen hela vägen till nästa tågstation, 80 kilometer bort på landsvägen.

Samtidigt som jag satte mig i baksätet på taxin hade mitt nya företag Happy Frog Media ABs  sitt första möte med Swedbank i centrala Stockholm.
Jag håller på att starta aktiebolag tillsammans med Siddarth, min man. Jag kommer att vara heltidsanställd i bolaget och Siddarth ta konsultuppdrag.

Vi har en tredje styrelseledamot, varumärkeskonsulten Katarina Johansson (som också råkar vara min bästa vän). Hon är en utmärkt rådgivare, och ryckte nu dessutom in för att skriva på papper hos Swedbank. Vi måste ha ett företagskonto för att kunna betala in aktiekapitalet.

Så, när jag satt där i taxin fick jag ett sms om att jag nu bums bör föra över aktiekapitalet.
Det var bara att hala upp datorn och koppla upp med mitt mobila modem. Bilen susade fram över skumpiga vägar, medan  jag frenetiskt knappade in koder på min bankdosa.  Dammet yrde in – det är ett under att min bärbara dator är vid liv efter alla skumpiga, dammiga resor vi har gjort ihop.

I sådana ögonblick möts mina två världar extra intensivt. Och jag älskar det!

Nu sitter jag alltså på tåget och jobbar.  Och drömmer om en kall öl. Efter två veckor i delstaten Gujarat, där alkohol är förbjudet, börjar jag bli lite sugen.  Men just nu nöjer jag mig med vad som helst – den oväntade taxifärden gör att vi inte har ätit sen frukost för snart nio timmar sen, så nästa försäljare som klampar in i vår kupé kommer att göra en bra affär.

En av Sveriges bästa författare är Zac O’Yeah, som jag bokledes blev bekant med under min första Indienresa 1996. Jag hade inte en tanke på att skaffa guideböcker eller på annat sätt förbereda mig när jag åkte till Indien första gången. Jag hade aldrig varit utanför Europa och hade inte förberett mig det minsta på vad som skulle vänta mig. Möjligen att jag växlade till mig några resecheckar. I övrigt konstaterade jag att det skulle vara väldigt varmt i Indien, varför det var bättre att jag köpte kläderna på plats. Jag minns att jag hade en t-shirt med mig och kläderna jag reste i.

Min nyköpta Haglöf blev sex kilo lätt – jag minns att Arlanda-personalen skrattade förvånat när de fick höra att jag skulle vara borta i sex veckor – åkte jag iväg. Jag blev grundlurad, magsjuk som tusan, totalt kulturchockad och älskade varje sekund.

Men med på resan bar jag Zac O’Yeahs guidebok till Indien som jag fått i present av pappa. Det är en fantastisk bok. En personlig guidebok som mer handlar om kultur och människor än om hotelltips och busstider.

Det högsta betyg man kan en  guidebok gav jag året efter, då jag snålpackade min ryggsäck för att åka till Indien igen. Jag sparade på kilona även denna gång, men mitt vältummade exemplar av Zacs Indien-guide var värd varje hekto.

När jag förra året stack till Indien för att bo där ett tag fick jag kontakt med Zac och möjlighet att träffa honom. Jag gjorde en intervju om hans nysläppta bok, Mahatma! eller konsten att vända världen upp och ned.
Jag har fått lämna mitt inbundna ex av boken bakom mig i Indien av bagagemässiga skäl – jag är inte längre lika bra på att packa lätt. Men nu har jag fått tag i ett pocketex som snart lär vara lika tummat som min gamla guidebok.

Nedan är den artikel som mötet med Zac resulterade i, sedermera publicerat i Computer Sweden.

”Gandhi var en bloggare”

En av världens främsta it-nationer grundades av en teknofob. Det är en välkänd sanning om Indien – men den stämmer inte.

– Gandhi hade bloggat och använt Facebook om han levt i dag, säger Zac O’Yeah som i dagarna kommit ut med en ny biografi om Indiens nationalfader Mahatma Gandhi.

Mahatma Gandhi blev under 1900-talets första halva en förgrundsgestalt för Indiens självständighetskamp och landets nationalfader. Han var också en känd teknofob – Gandhi ville återinföra spinnrocken och motarbetade textilindustrin.

I dag är Indien en snabbt växande it-nation. När CS träffar författaren Zac O’Yeah, som lagom till 60-årsdagen av Gandhis död har skrivit en bok om nationalhjälten, är det i landets hektiska it-huvudstad Bangalore. Men Gandhi-experten O’Yeah slår snabbt hål på myten om Gandhi som teknofob. It-nationens fader var ingen bakåtsträvare, anser han.

– Att Gandhi skulle vara emot teknologi är en vanlig missuppfattning. Han var inte emot teknik – han var emot att ta bort arbetstillfällen för fattiga och skapa massarbetslöshet.

Gandhi var tvärtom väldigt intresserad av teknik som var nyttig, berättar Zac O’Yeah. Hans fokus låg på hur man kan få tekniken att tjäna människan, och inte tvärtom.

–  Gandhi hade bloggat och använt Facebook om han hade levt i dag. Det vore konstigt annars. Gandhi gav ut en egen veckotidning där han skrev vad han tyckte och tänkte. Alltså var han i princip bloggare redan på sin tid.

Gandhis oförtjänta rykte som bakåtsträvare har sitt ursprung i att han använde spinnrocken som symbol. Indien hade tidigare haft en stark textilindustri. Men under brittiskt herravälde skickade man istället råvaran till Storbritannien, där fabriker vävde tyger som sedan skickades tillbaka till Indien. På kort tid gick Indien från att vara en av världens största textilproducenter till att betala britterna för förädlingen.

Det ville Gandhi ändra på. Därför uppmuntrade han befolkningen att skaffa sig en spinnrock för att själva spinna tråd och väva sina egna tyger.

– Gandhi hade teorier om allting. Han var en universalmänniska, det var inte bara tjat om andlighet, säger Zac O’Yeah.

I dag pågår en liknande utveckling som den Gandhi drev. Indien har de senaste åren byggt upp en stark it-kompetens genom att genomföra västvärldens idéer till låga löner. Men nu börjar de indiska ingenjörerna satsa på egna idéer istället, och startar företag riktade mot den växande indiska marknaden. Den indiska it-sektorn håller på att skaffa spinnrockar.

Gandhis hade tydliga mål för den indiska ekonomin. Tillsammans med ekonomer tog han fram teorier om hur man bygger en permanent ekonomi, alltså en ekonomi som är långsiktigt hållbar. Ändliga resurser som olja, malm och mineraler kunde enligt Gandhi inte ligga till grund för en ekonomi, då uppstår oundvikligen en kamp om naturresurserna.

– Om vi istället kan lära oss att använda naturresurser som förnyas finns ingen anledning att ha konflikt med varandra. Då kommer världen automatiskt att bli bättre, säger Zac O’Yeah.

Miljö var en central fråga för Gandhi. Han förutspådde redan 1928 de miljöproblem som skulle följa Indien och Kinas välstånd i spåren. ”Gud förbjude att Indien följer efter i den västerländska industrialiseringens spår”, för om Indien ägnade sig åt jämförbar ekonomisk exploatering skulle ”världen skrapas ren som av gräshoppor”, citerar Zac O’Yeah i sin tidigare bok Guru!.

Tecknen på vad som komma skall är tydliga i Indiens svar på Silicon Valley, den sydindiska staden Bangalore där Zac O’Yeah bor sedan sju år tillbaka. It-sektorns enorma tillväxt i Indien – från 26 miljarder kronor till 203 miljarder på sju år – har satt sina spår i it-huvudstaden. Nybyggda kontorsskrapor trängs med tempel och gamla låghus, och trafiken är det stora samtalsämnet. Det har de senaste tio åren blivit näst intill omöjligt att ta sig fram: på gator avsedda för en sömnig småstad färdas nu närmare 7 miljoner människor. Här trängs it-proffs och call center-arbetare med häst och vagn, nyköpta bilar och fler mopeder än vad man kan räkna.

Gandhi skulle ha en enkel lösning på det här, tror Zac O’Yeah.

– Han skulle inte komma med svåra lösningar som att bredda gatorna. Om man spekulerar skulle han kanske istället föreslå att man decentraliserar arbetsplatserna och arbetar hemifrån – distansarbete med hjälp av it-teknik, säger Zac O’Yeah.

FAKTA/ It-nationens landsfader

• Mahatma Gandhi, eller Mohandas Gandhi som han egentligen hette, trädde under 20-, 30- och 40-talen fram som frontfigur för den indiska frihetskampen. Han betraktas än i dag som it-nationens nationalfader.

• Gandhi var djupt andlig och ledde frihetskampen med en icke-våldsprincip, han insisterade på att Indien skulle frigöra sig från Storbritanniens kolonialstyre utan blodig revolution. 1947 nådde han sitt mål och Indien blev självständigt. Året efter mördades Gandhi.