På måndag natt åker jag hem till Sverige en vecka. Anledningen till besöket är väldigt tråkig. Min morbror Erik är död.
Erik har alltid varit en solstråle i vår familj. Mitt första minne av Erik är att han brukade sno min napp när jag var liten. Först höll han upp den, långt upp så att jag inte kunde nå den. Sen stoppade han den i munnen. Skrattade, retades en stund och gav sen tillbaks den.
Då var nappen slemmig. Det var lite äckligt, minns jag, att stoppa in den slemmiga nappen i munnen. Men jag sa inget. Erik var världens bästa morbror och jag ville inte att han skulle bli ledsen.
Den här dödsrunan skickade jag nyss till Barometern och Östran. Begravningen är kl 13 nästa fredag, 28 november, i Kalmar.
Erik Forsström från Kalmar har avlidit, 54 år gammal.
Erik arbetade i många år på Calmia, som senare blev Samhall. Men för Erik var inte jobbet det viktiga i livet. Erik var mer medmänniska än yrkesmänniska. De som träffade Erik slogs av hans raka, ärliga sätt och hans värme.
Erik föddes i Danderyd utanför Stockholm, där han växte upp med pappa Eric, mamma Ingrid (född Larsson) och storasyster Nanna (Marianne Bjerre Jansson). Efter ett par år i Öregrund flyttade Erik som femtonåring med mamma och pappa till Kalmar. Efter några år i olika stadsdelar slog de sig till ro på Abborregatan på Stensö.
Så småningom flyttade Erik till en egen lägenhet på Bremerlyckan. Där trivdes han bra. Erik bodde kvar på Bremerlyckan fram till 2000. Då hade båda föräldrarna avlidit och Erik flyttade till Oxhagen.
Eriks största passion i livet var musik. Han hade en stor samling lp-skivor och var mycket musikkunnig. Femtio- och sextiotalsmusik var Eriks specialitet, med Elvis som den stora favoriten. Rock-Erik var ett av Eriks smeknamn. Men Eriks musiksmak var bred – han lyssnade gärna även på kristen hårdrock och Johnny Cash.
Erik var dessutom själv en utmärkt sångare med en härlig basröst. När andan föll på ackompanjerade han sin sång med gitarr.
En annan av Eriks passioner var dans. Han var ofta ute och dansade med vänner. Och vänner hade han många av. Erik hade en fantastisk förmåga att lära känna människor. Han visste inte vad blyghet var, ville Erik prata med någon gjorde han det. Med sitt öppna, vänliga sätt charmade han de flesta.
Något annat som följt Erik genom livet är engagemanget i kyrkan. Tron var viktig för Erik, liksom gemenskapen och vännerna i kyrkan. Erik arbetade ideellt i kyrkan, och studerade i mitten av åttiotalet på bibelskola i Uppsala.
De sista åren var Erik sjuk. Han klagade sällan, såg framåt vad än doktorn sa och gav aldrig upp. Erik var en solstråle. Hans ljus blir kvar hos oss i många år.
Vila i frid käre broder Erik. Kalmar är verkligen fattigt utan dig. Kommer aldrig glömma dig!!! Du var ett föredöme i att våga vara sig själv.
//Din gamle kompis och medbroder i prövningarnas dal//
P.S. Tack för en utomordentligt välskriven dödsruna.
Det var ledsamt att se i dagens tidning att Erik är borta. Nu blir det mycket tomt på stan, när man träffade Erik på stan, kom han alltid fram, hälsade glatt och sa något roligt. Han var verkligen ett bra föredöme för många andra då han vågade vara sig själv i alla lägen.
Bjöd alltid på sig själv och alltid med glimten i ögat.
Tänder ett ljus för honom och ber en bön om att han ska ha det bra nu.
Jättefint skrivet om vår världsbästa morbror! ses på torsdag
Erik, min vän och Broder, lärde jag känna under våra Kalmarår 82-88, en vänskap som varade livet ut. Den trohet och tillit som var Eriks adelsmärken blev för hela vår familj ett föredöme och till stor uppmuntran.
Hade vår jord varit uppfylld av fler Erik Jr-karaktärer hade vårt samhälle sett helt annorlunda ut – Guds kärlek skulle då få stort utrymme.
Vi hördes inte av så ofta sedan vi flyttade från Kalmar men, då och då, ringde vi varandra. Erik ville alltid avsluta telesamtalet med ett Ord från Gud, ett bibelcitat, och så en bön om Guds hjälp och beskydd.
Han var en flitig förebedjare och många fick höra från ”LillErik” (StorErik var ju hans far)
en glad hälsning ofta inlett med ”Herrens Frid”.
Jag är viss om att Erik är hemma hos Gud. Han sjunger nu med i den stora lovsången, tillsammans med de som gått före.
Till Er, Eriks närmaste: Önskar jag Er allt gott framöver och inför den kommande begravingen.
Det blir en Ljus stund
Tack Lisa för att Du uppmärksammat Erik
Mvh
Hans Lundaahl, (Präst i Buråskyrkan-Göteborg)
med hela familjen, Elisabeth, Emil, Jenny, Stefan, Mirjam och Hanna.
Jag är ledsen sörjer dig Erik.Jag saknar dig min vän du har varit ett stöd för mig
C Dannevik
Jag saknar också Erik. Jag önskar att han hade fått vara kvar hos oss längre.