Om några timmar börjar sista natten i Bangalore för den här gången. Igår sa jag hej då till Bangalores nöjesliv med stil: Jag och mina vänner var inbjudna till superlyxiga Leela Palace, Indiens bästa affärshotell, via vår vän Mathieus flickvän Kunj som jobbar där. Tillsammans med Leelas affärskunder bjöds vi på mingel, buffé och föreställningen Murder on the Menu. Härligt! Vi fick en underhållande pjäs och massa drinkar, vin och god mat i väldigt exklusiv miljö. Indien kan vara grymt sunkigt, men den lyx du hittar här är samtidigt av ett slag du inte kommer i närheten av i Sverige.
Idag har jag handlat ett par presenter och ölfikat lite, och strax ska jag äta middag på trevlig restaurang med Ingegerd, Rumi och Vahid. Imorgon flyger jag till Bombay för tre nätters stop-over, sedan far jag vidare till Stockholm via London på torsdag. Landar kl 00.30 natten till fredag. Ska bli härligt att komma hem, även om det känns väldigt overkligt. Fem månader är det längsta jag varit borta från Sverige. Jag tror att det blir en liten kulturchock.
Men allt detta är egentligen helt ovikigt i skuggan av det stora som hänt: Min iPhone har gått sönder. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Nedre halvan av pekskärmen har slutat fungera och jag måste försöka få den utbytt ASAP. Kan varken ringa, surfa, skicka sms eller ens ta emot samtal! Det känns som ett svek.
Jag beklagar sorgen, utan iPhone – en halv Lisa…
Spännande kulturchock när du behöver GÅ för att förflytta dig i Sthlm och inte kan ta rikshan någon gata ner eller ännu värre: när du måste tvätta dina kläder själv!! Ahhh, ve och fasa. Annars så ser jag väl inga större skillnader förutom korna i väggrenen som vi inte har här. Eller kamelhjorden längs motorvägen.
Guuu så hemskt det där med telefonen! Sånt borde inte få hända. Och man borde få en ny direkt. Jag känner verkligen för dig. Jobbigt!
Vi här i Stockholm väntar glatt och ser fram mot att ge dig en kulturchock. Det ska bli jättekul att få se dig igen. Du kommer antaglige få lappsjuka och tycka det är helt folktomt här.
Kram!
Hehe!
En av de saker jag längtar mest efter är faktiskt just att kunna gå omkring fritt på gatorna, och CYKLA! Det ska bli helt underbart. Jag har aldrig tidigare insett fullt ut hur värdefullt det är med rörelsefrihet och fungerande kommunikationer.
Däremot kommer jag definitivt att sakna Geethas omtanke, tekoppar och iordningställande av röran i mitt rum när jag är bortrest… Man blir bortskämd! (Däremot tvättar jag gärna mina kläder själv, så vet jag att de behåller färgen längre än två tvättar… :-P)
Allt detta ser lyxigt ut utifrån, men det är rent ut sagt ett djäkla krångel att leva här jämfört med i Sverige – allt tar så mycket längre tid att göra och det kommer jag inte att sakna.