Lisa Bjerre

Roland växer jättesnabbt! Nu börjar han lika nåt. Kanske inte en duva just, men han börjar definitivt ta någon slags form.
Vi har även fixat ett förlängningsrör för tvättmaskinens utloppsvatten,  så nu kan vi tvätta igen. Tidigare åkte vattnet ut över balkonggolvet innan det letade sig ner i avloppet, men det går ju inte när Roland bor där.

För er som inte är så intresserade av våra hyresgäster på balkongen kan jag kanske locka med på några bilder från Bombays gatuliv. Kolla på min fotosida på Flickr.

I övrigt har jag väldigt mycket jobb just nu, vilket är kul. Att vara stressad över att ha mycket jobb är väldigt mycket roligare än att vara stressad över att ha lite jobb. Särskilt som egenföretagare.

Motvilligt lägger jag också in en uppdatering om vår soffa: Nu är det två månader sedan vi köpte den. Igår levererades det ryggstöd som saknas för fjärde gången.
Den här gången var det rätt färg, men storleken och modellen var helt fel. Det såg inte klokt ut bredvid det andra ryggstödet, som är mycket lägre och tjockare.
Jag skickade tillbaks kudden med killen som levererade det, och blev alldeles oerhört förbannad på kuppen. Siddarth fattar inte varför jag tar det så allvarligt men jag tror jag utvecklat en slags nolltolerans för idioti. Tyvärr är det inte så bra att ha en nolltolerans för idioti när man har att göra med folk som förmodligen aldrig fått chansen att gå mer än några år i skolan och som saknar träning i att tänka ett steg längre än lilla näsan.
Jag har köpt en meditationsbok, det kanske hjälper. Som Christina sa häromdagen: Det är inte utan anledning att så många meditationsövningar uppfunnits i Indien!

Det här är Roland. Han kläcktes på vår köksbalkong tisdag den 30 september 2008.

Roland är mycket liten. Igår, när Roland var bara en dag gammal, ramlade han och hans syster ned i det lilla avloppet på vår köksbalkong. Tyvärr märkte inte vi det förrän nästa dag, då vi inte kunde se dem någonstans på den lilla balkongen.

När vi fann syskonparet hade Rolands syster redan gått bort. Men Roland var fortfarande vid liv och Siddarth lyckades fiska upp honom ur avloppet. Geetha (en glad och trevlig kvinna som hjälper oss att städa) gav honom lite vatten på en sked.

Efter visst besvär – duvboet på balkongen ligger precis bredvid vår tvättmaskin, och när Roland kryper under tvättmaskinen hittar mamma och pappa inte honom – har nu familjen återförenats. Roland och hans föräldrar bor på en handduk mitt på vår köksbalkong. Roland verkar ha återhämtat sig ganska bra och vi har gott hopp om att han kommer att överleva.

Med 70 procents luftfuktighet händer det konstiga grejer när man inte använder saker på ett tag.

Nu är jag i Delhi, för att få godkänt på min ansökan om förlängt journalistvisum (den gick igenom, hurra!) och för att intervjua Ericssons Indien-vd Mats Granryd på fredag.

En sak jag verkligen gillar i Delhi är t-banan. Dels för att den byggdes av svenska Skanska, vilket jag är mallig över. Och dels för att den är så otroligt fräsch, sval och effektiv.

Gångarna är väldimensionerade, vagnarna alldeles nya, skyltarna digitaliserade och avgångarna kommer och går i tid. Det känns otroligt modernt, oindiskt om jag får säga så, och det är ett väldigt smidigt sätt att ta sig runt i stan. Man slipper förhandla med rickshaw-förarna, som är helt galna i Delhi.

MEN det finns en sak som brutalt påminner om att man fortfarande befinner sig i Indien. När man ska kliva av vid en välbefolkad station möts man av en kompakt vägg av människor som kraftfullt trycker sig in i vagnen.
Nej, det finns inga likheter med det fräcka sätt med vilket folk trycker på i Stockholms tunnelbana. Detta är riktiga, kraftfulla jag-blev-ihjälklämd-på-konserten-tryck. Alla, såväl 70-åriga tanter som män i välstruken skorta trycker på som om det låg en tiotusenlapp längst inne i vagnen och den som kommer först får behålla den.

Det enda man kan göra är att trycka tillbaka hårt och bestämt och strunta ifall det gör ont på någon. Annars kommer man aldrig ut.

I Indien är man inte lika van som vi vid att vara artig. När 1,2 miljarder människor ska samsas om utrymme, mat och jobb blir man tvungen att bli rätt bra på att ta för sig. Och i Delhi befinner jag mig i Indiens Italien – här är folk fräckare och gå-påigare än i softa södern.

För att lösa problemet har Delhis tunnelbana infört vakter som i rusningstrafik står vid varje dörröppning och ser till att folkmassan sköter sig. När det senaste tåget har försvunnit från spåren dirigerar vakterna de människor som är kvar i två olika köer, en vid varje sida av den position där dörrarna kommer att stanna. När tåget stannar får folk börja gå av i en fåra mittemellan de två köerna. Efter en kort paus dirigerar t-bane-folkvakten in de två köerna på var sin sida av den lilla tropp som är på väg ut ur vagnen. Arrangemanget syns i bilden ovan.

När jag var tolv-tretton år gammal började jag spela äventyrsspel på datorn. På den tiden var grafiken väldigt enkel och man navigerade med piltangenterna och skrev in kommandon på engelska i en prompt.
Svårigheten i spelen var att hitta rätt lösningar, men en lika stor utmaning var att formulera sig korrekt och att ställa rätt frågor. Spelet vara bara programmerat att känna igen vissa formuleringar, så det gällde att hitta dessa.
Om man exempelvis skrev ”ask man woman” kanske ingenting hände. Men om du istället skrev ”ask man blonde” började han berätta om blondinen.

I Indien är det likadant. Man måste ställa frågorna på ett klurigt sätt för att få svar. Och man bör alltid fråga flera gånger, gärna på olika sätt och med olika formuleringar, för att säkerställa att svaret verkligen är korrekt.

Två exempel:
Häromdagen var jag på ett köpcentrum med min nya finsk-italienska kompis Aili. Det var rea och lång kö i kassan när vi skulle betala. Vi fick fram till en tjej ur personalen.
”Finns det någon annan kassa vi kan betala i?” frågade Aili.
”Nej”, svarade tjejen och log.
Aili tänkte ett par sekunder.
”Finns det en kassa på nedervåningen?” frågade hon.
”Ja”, svarade tjejen och log.
”Kan vi betala för våra saker där?”
”Ja”, svarade tjejen, fortfarande lika glad att kunna hjälpa till.

Alldeles nyss ringde jag ett enkelt litet hotell i Delhi där jag bott tidigare. Utöver ett par kackerlackor var det helt OK , men framförallt hade de trådlöst internet och det är guld värt.
”Har ni något rum imorgon?” frågade jag.
”Nej”, svarade killen. ”Vi är fullbokade”.
”Jaha”, sa jag. ”Har ni något rum?”
”Ring det här numret”, sa killen.

”Har ni något rum imorgon?” frågade jag den man som svarade på det nya rummet.
”Nej, inte imorgon”, svarade mannen.
”Okej… Har ni något rum?” frågade jag igen.
”Vill du ha air-condition?”
”Om det går”, svarade jag.
”Vilken tid kommer du?”
”Sex eller sju.”
”OK. Det går bra.”

Skam den som ger sig. I Indien lönar det sig sällan att vara foglig och artig. Den som tjatar mest får som den vill! Ibland kan det utvecklas till en ren uthållighetskamp.

Jag har varit arg alldeles för ofta de senaste fyra veckorna. Det har gjort mig periodvis helt tömd på energi. Som jag skrivit tidigare är det svårt att få saker gjorda i Indien. Att bygga upp ett helt hem har varit en mäktig uppgift.
I dag berättade Siddarth, som är en väldigt tålmodig och vänlig människa, att han sagt ”fuck off” till en anställd i ett tv-leverantörs call center.
För att få en förklaring till varför vi båda blir så här arga har jag skrivit ned en del av de samtal, påstötningar, gräl och personliga besök vi ägnat vår tid åt den senaste månaden. En av de slutsatser man kan dra av listan är att det är bra att hyra möblerat.

* Madrass. Köptes av en liten lokal handlare, gjordes på beställning. Detta funkade faktiskt bra, förutom att madrassen var blöt när den kom fram.  Bara ett par timmars försening på leveransen.

*  Matsalsmöbel. Köptes från Hypercity Argos, ett stort brittiskt-indiskt varuhus. Vi betalade på plats i varuhuset. Det tog 5-6 samtal och 4 dagars väntan att få det levererat och ytterligare 3-4 samtal och 2 dagar att få hit en person att skruva ihop det.

* Det ena toalåset var trasigt när vi flyttade in. Det krävde ett par telefonsamtal och ett par besök av ett par fixare i sällskap med husets underhållsansvarige.  Underhållskillen är en riktig lirare som inte tycks bry sig ett smack om huruvida saker blir gjorda. Säkert vill han ha dricks för att arbeta men hans arroganta attityd ger mig allergiska utslag så jag har inte betalat en enda rupie.

* Samma toalås gick sedan i baklås när målarna var här. Underhållsansvarige lovade fixa eftersom de orsakat problemet. Det tog 4-5 samtal och 3 besök då de undersökte problemet och sedan cirka 3 timmars arbete, vilket jag fick övervaka för att de inte skulle slå sönder dörren, innan det var fixat. Fortfarande har de inte reparerat skadorna de orsakade på dörren, trots 2-3 uppföljningssamtal om det. Det har nu gått 3-4 veckor.

* Min telefon funkar inte i lägenheten. Det finns inget nätverk. Kontakten dyker upp ibland, stannar i ett par minuter, sedan bryts det igen. Siddarth befinner sig i Bangalore sedan i onsdags morse och när jag väl får nätverk och kan ringa avbryts samtalet efter mellan en och tio minuter. Ibland kan man ringa tillbaka efter en stund, ibland försvinner kontakten helt.
Använder istället Skype, men där är samtalskvaliteten oftast usel.
Kommunikationsproblemen gör det svårt att arbeta.
Det har gått två veckor sen jag först anmälde det, och saken verkade nästan ha lösts i några dagar men nu är det sämre än någonsin. Det är extremt frustrerande. Kan sällan nå telebolagets kundtjänst eftersom jag inte kan använda telefonen. När jag väl lyckas nå kundtjänst säger de att de tittar på det inom 5 dagar. Eller att systemet är nere. Vet inte vad som är mest frustrerande. Siddarth ska hjälpa mig skaffa nytt abonnemang på annat bolag, men pga säkerhetskontrollerna (en åtgärd mot terroristhot) går det varken lätt eller snabbt.

* Min iPhone är trasig, jag har hittat en fullösning som gör att jag kan använda den hjälpligt men måste hela tiden ”starta om” skärmen för att den ska svara på mina tryckningar. Siddarth har varit hos reparatören 3 gånger sedan i juni , och reparatören har haft den hos sig i totalt cirka 1 månad. Måste dit och tvinga honom att laga den ordentligt – tänker sätta mig där och vägra gå innan han har fixat det, vi har trots allt betalat honom 1400 spänn. Måste dock ha lite mer kraft på lagret innan jag gör detta, dröjer nog ett par veckor

* Kylskåp, köpt på Vijay Sales av märket Godrej. Levererades nästan i tid, tog bara något enstaka samtal, och en kille från tillverkaren kom hit 3 dagar senare på eget bevåg för att demonstrera hur det används (!) och skriva på garantilappen. Toppen!

* Tvättmaskinen. Köpt på Vijay Sales av märket Samsung.  Leverades med bara en dags försening och efter 1-2 samtal. Samsung har å sin sida skött sig exemplariskt – det är det enda företag vars representanter kommer när de säger. Närmast chockartat eftersom jag inte alltid är hemma vid utsatt tidpunkt (ingen kommer ju ändå då).
Tvättmaskinsingenjören har varit här flera gånger, bland annat för leverans av tvättmaskinsfodral. Han har kommit inom 5 minuter efter utsatt tid och när han en gång var 30 minuter sen ringde han och sa det!!! Dessutom pratar han flytande engelska och vet vad han gör – han drar inte bara till med något, vilket de flesta gör här (även de jag naivt tror vara kunniga yrkespersoner). Jag vill bara köpa Samsung pga detta. Älskar det.

* Misslyckat köp av sovrumsmöbler. Vi var på besök 3 gånger i butiken (som ligger en dryg timmes bilköer norrut), ringde 6-7 gånger och väntade i 3 dagar innan vi kunde konstatera att reporna på de sovrumsmöbler i trä som vi betalat handpenning på inte skulle fixas. De såg så fula ut efter deras snabba övermålning av skadorna att vi inte ville ha dem. Fick iallafall pengarna tillbaka. Jag stormade ut ur affären skitförbannad, Siddarth var på jobbet. Kändes jobbigt eftersom vi letat sovrumsmöbler i två veckor och äntligen hittat något med OK pris, men det var bara att börja om igen.

* Lyckat köp av säng.  Äntligen! Levererades i tid (så när som på ett par timmar, men det räknas som att leverera i tid här). Designen var faktiskt precis dem som vi beställt. Plywoodskivorna i botten var inte av riktigt OK kvalisort och slarvigt tillskurna i passformen, men vi orkar inte göra nåt åt saken. Den ser fin ut och funkar.

* Garderober samt skoskåp. Köptes billigt i tveksam kvalitet. Ingen garanti – men försäljaren lovade att de iallafall inte skulle vara skadade när de kom. Det höll han tyvärr inte. Direkt när killarna började montera ihop garderoberna i vårt sovrum såg vi en stor repa på ena dörren samt skador på ena sidan. Cirka 2 timmars diskussioner och förhandlingar följde. Vi ville ha ny dörr. Gick inte. Bestämde oss till slut för att skita i det och acceptera en liten rabatt. Monteringen tog 4 timmar under vilken jag gick in var femte till tionde minut för att med min stränga närvaro säkerställa att de gjorde ett bra jobb och då och då inspektera resultatet. (Det är i princip omöjligt för mig att arbeta när någon är här för montering, eftersom arbetet kräver att man övervakar det för att inte nåt ska skita sig eller bli förstört.)
När allt var färdigmonterat visade sig en del andra större skador på laminatet men vi bestämde oss för att vara glada och nöjda ändå. Skoskåpet var nästan felfritt! Efter att jag påpekat och fått korrigerat en viss felmontering iallafall.

* Luftkonditioneringsapparat. Vi ringde två firmor för 4 veckor sedan. Den ena har inte återkommit. Den andra återkom efter 4-5 påstötningar. Efter 2 veckor skickade han hit en kille att titta på våra rum. Sen hände ingenting. Vi ringde ett par gånger. Efter ytterligare påstötningar skickade han, 3 veckor efter vi bett om det, en prislista.  Jag ville inte köpa av honom eftersom han varit så ointresserad av att hjälpa oss, men ingen annan sköter saker bättre här tyvärr. Alla småhandlare är av samma skrot och korn.
Vi köpte således en luftkonditioneringsapparat av honom och beställde en annan som vi skulle hyra. När apparaterna kom (samma dag som utlovat!) var hyrapparaten en helt annan än vi kommit överens om. Jag blev lovad en 2-3 år gammal maskin av känt märke. Fick en väldigt gamma maskin av helt okänt märke (fanns inte ens på Google). Eftersom den saknade grundläggande energisparande funktioner, förmodligen skulle kräva ett smärre kärnkraftverk i strömåtgång och vara väldigt högljudd vägrade jag låta installera den. Dessa diskussioner tog cirka 1 timme över telefon, då firmans chef (chefen följer aldrig med ut, det är bara småkillar som inte pratar engelska som kommer) försökte övertyga mig om att låta honom installera den och lovade att ”jag byter den imorgon”. När jag fortsatte att vägra ville han att de skulle komma ut med en annan maskin, när jag bad om modellnumret kunde jag avslöja att den maskin han erbjöd var av för låg kapacitet för att kyla ett rum av den storleken. De är så sjukt oseriösa.
Men vi har blivit rövknullade så många gånger nu (ursäkta uttrycket, men det är befogat!) att jag blåvägrade och betalade heller inte ett öre, det tänker jag inte göra förrän allt är klart och godkänt. De fick släpa tillbaka sin 70 kilos luftkonditioneringsapparat igen.
Den nya maskin vi köpt och som de installerat, funkar som den ska men är inte korrekt installerad. Detta gör att det vibrerar onödigt mycket i hela fönsterkarmen där den sitter, och den låter mer än den ska.  De gav också en fjärrkontroll som saknade de funktioner jag beställt, men kom redan nästa dag med en ny.
Imorgon bitti ska de komma och titta på vad de kan göra åt vibrationerna. Jag misstänker att de inte tänker göra någonting. Men de är iallafall motiverade att dyka upp eftersom de inte fått betalt, och det är bra.
Hyra får vi göra av någon annan, den här tokstollen vill jag inte ha mer att göra med. Så där får vi börja leta ny butik igen, även om det kanske bara blir marginellt bättre. Puh!

* Vattenfiltret i köket, som tillhör lägenheten, funkade inte när vi flyttade in. Det ger oss rent dricksvatten. Att fixa apparaten gick ovanligt smidigt, krävde endast något samtal. Servicekillen kändes professionell och pratade engelska. De har fortfarande inte återlämnat växeln men det var inte så stor summa iallafall.

* Satellit-tv funkar inte. Vi fick en box och en mottagare när vi köpte vår fina tv. Det tog ett tiotal samtal och tio dagars väntan innan vi fick hit två killar som installerade boxen på taket och drog en kabel ner till vårt vägguttag. Då fick vi en veckas fri tv samt beställde ett abonnemang. Trodde vi.
Efter tre dagar blev rutan plötsligt tom. Siddarth ringde, efter fyra samtal fick vi igång tv:n igen. Men i fredags försvann det igen och nu verkar det kört.
Människorna som svarar i telefon hos Dish-tv verkar lobotomerade. De avbryter kunden innan de har hört vad problemet är. Och upprepar detta under hela samtalet, trots att Siddarth – som är expert på just call center-verksamhet – säger ”Listen to the customer before you offer a solution.”
Siddarth har nu ringt dem ett tjugotal gånger. Problemet är att de inte kan ta emot beställningar eller aktivera vår tv-mottagning i sitt kundcenter. Istället måste vi vända oss till en återförsäljare. De kan dock inte tala om var dessa återförsäljare finns. Ibland hänvisar de till en lista på sin hemsida, som inte fungerar. Men oftast ger de Siddarth ett nummer till en återförsäljare i närheten av där vi bor. Dessa nummer har varje gång varit felaktiga och ”abonnenten finns inte”. Vi förstår inte hur vi ska kunna bli kund hos bolaget, och de anställda verkar inte vilja berätta det för oss.
När jag googlar kundkommentarer på Dish-tv ser jag att vi inte är ensamma. MEN – det hemska är att recensionerna av konkurrentbolagen Tata Sky och Big Tv är nästan lika kassa. Vad gör man? Stackars indiska kunder, servicen är ofta alldeles förfärlig. Det är oerhört frustrerande. Och det var efter en helg med ett tiotal samtal där han blev konstant avbruten och fick felaktig information som Siddarth till slut fick nog och sa ”fuck off”.
Själv har jag kastat mina glasögon i golvet, handväskan i väggen, slaget handen i soffa, dörr, skrivbord, samt sparkat på en jättestor kartong som tyvärr var hårdare än jag trodde. Jag har aldrig varit så här arg i hela mitt liv.

* Köp av soffa. Krävde 4-5 samtal att få den tillverkad och levererad. Blev 2 dagar försenad. När den kom var utformningen felaktig.
Sedan krävdes 2-3 samtal för att få dem att hämta de felaktiga delarna. Efter det ägnade Siddarth 12-14 samtal och två veckors väntan innan vi fick ny leverans.
Vid nya leveransen var delarna fortfarande felaktiga, vilket orsakade ytterligare 2 timmars väntan och diskussioner på plats i vår lägenhet. Vid dessa tillfällen kan inte jag arbeta, och eftersom de som levererar produkterna i princip aldrig pratar engelskar måste jag ringa Siddarth, som tvingas avbryta sitt arbete för att ringa chefen till leverantörerna, och sedan prata med killarna i lägenheten, med chefen igen, och med mig, innan ärendet är utrett. Det brukar ta cirka 1,5-2 timmar.
Efter retur nummer två krävdes ytterligare 10 dagars väntan och ca 6-7 samtal. Igår fick Siddarth så beskedet att de har tappat bort de felaktiga delarna. Och tillbringat de tio dagarna med att dividera, mellan handlare och tillverkare, om vem som ska ta kostnaden för detta misstag.
En handfull samtal senare har de nu lovat att tillverka nya delar och leverera imorgon. Tror jag när jag ser det.

* Köp via nätet av 14 olika produkter från varuhuset Hypercity Argos.  5 av dem motsvarade inte informationen på sajten. Tex hade måtten angivits i centimeter när det egentligen var tum.
En produkt var i dåligt skick vid leverans, och när de kom med en ny såg den likadan ut.
Tror vi har ringt ca 10 gånger nu, för att få leverans och för att få returnera och för att fråga var våra retur-pengar är. De ska komma och hämta returer imorgon men jag har inte hört nåt om när pengarna ska återbetalas till mitt kort.
På den positiva sidan var dock en av de grejer vi köpte en mycket fin bokhylla. Dessutom beställde vi två väldigt prisvärda nattduksbord. Nattduksborden kom i en annan färg än vi beställt, men de var snyggare så vi behöll dem.

* Fönsterkarmarna i kontorsrummet läcker vid kraftigt regn. Den nymålade färgen under fönstren har blivit bubblig och är på väg att falla av.  Vi ska tydligen anmäla detta i någon näraliggande byggnad men har inte gjort det än, och snart är ju monsunen över. Tror faktiskt inte vi orkar ta itu med det.

* Kranen vid tvättmaskinen läcker. Har 2 gånger muntligen och 2 gånger per telefon bett att få hit en rörmokare. Inget har hänt än, vi måste ringa fler gånger. Tills vidare virar jag en plastpåse runt kranen.

* Gardinstängerna är av urkass kvalitet, sjunker in mot mitten och saknar delar. Vi behöver få hit nån som kan fixa dem hjälpligt. Dessutom är två gardiner för långa och behöver tas till en skräddare för att läggas upp.

* Ägaren till lägenheten behöver skicka in ett intyg på att vi får bli medlemmar i områdets klubb. Sedan kan vi bada swimmingpool och gymma! Sid har ringt ägaren samt mäklaren och stött på. Förhoppningsvis krävs bara 1-2 påstötningar till så har vi det i slutet av veckan. Kanske får vi då även tillbaka de 250 kronor som mäklaren är skyldig oss, Siddarth la ut pengarna för 4 veckor sedan när vi lät laga en varmvattenberedare som var trasig när vi flyttade in.

… som avslutning måste jag dock säga, för rättvisans skull, att jag även i 5 veckors tid försökt få besked av Skatteverket och Försäkringskassan vad som gäller för sociala avgifter, sjuk- och föräldraförsäkring med mera när man bor utomlands en begränsad tid. De skyller på varandra, eller erkänner att de inte har någon aning och ska ta reda på vad som gäller – och ringer sedan helt sonika inte tillbaka.  Sverige är inte heller perfekt, men det finns grader i helvetet och Sverige är mer ljummet än Indien.

Fann igår ett klockrent citat i boken Maximum City – Bombay lost & found av Suketu Mehta:
”All these irritations add up to a murderous rage in your mind, especially when you’ve come from a country where things work better, when institutions are more responsive.”
Precis så är det. Jag känner en mordisk vrede.

Visst finns det kulturskillnader mellan mig och Siddarth, men likheterna är fler. Vi har båda vuxit upp med näsan i böcker om hur andra människor lever och tänker, är nyfikna på främmande kulturer, älskar nya upplevelser och har resa som största passion.

MEN det finns skillnader. Exempelvis har det visat sig att vi har olika erfarenheter kring snuva.

Jag fick i söndags vad vi i Sverige kallar för en bondförkylning. Tjockt med snuva, halsont och mos i huvudet.
Siddarth sa direkt att han ville ta med mig till läkaren.
Indier är väldigt sugna på att gå till läkaren och man går inte dit ensam. Det är betydligt är lättare att få hjälp här – eftersom man själv betalar för besöken är man alltid välkommen. För oss som har råd verkar det vid enklare åkommor vara skönt att slippa sura sjuksköterskor som säger att man måste hosta blod innan läkaraudiens kan övervägas. För majoriteten som har det mindre gott ställt är förstås det svenska systemet en dröm.

Hur som helst gav jag min syn på saken, luttrad av våra anti-hypokondriska svenska vårdcentraler: Ingen läkare kan bota en virusinfektion och ett besök var således meningslöst.

I Sverige är förkylning den lätta vardagssjukdom vi oftast drabbas av. I Indien är det magproblem som är vardagssjukan. Snuva verkar mindre vanligt.

Sen kom kulturskillnad nummer två: Siddarth blev paff över hur mycket hushållspapper jag använde till att snyta mig. Han tyckte det var miljövidrigt. När det var som värst fick jag snyta mig med 5-10 minuters mellanrum och det gick åt en hel del papper.

Jag är uppvuxen i ett land fullt av skog. Visst försöker jag vara miljövänlig och köpa oblekt papper hemma, men så mycket mer tänker jag inte på saken.
I Indien är trä och papper värdefulla resurser. Toa- och hushållspapper är lyxprodukter som ibland kostar mer än i Sverige.

Jag frågade hur man snyter sig i Indien. Siddarth svarade att man går på toaletten och rengör näsan. När jag inte ville göra det föreslog han att jag skulle använda tygnäsdukar. ”De torkar snabbt.” Sådana använde jag som barn och jag minns det som mycket äckligt.
Provade att snyta mig i handen på toaletten en gång för att göra ett försök till miljöinsats, men det var för obehagligt.

Efter denna lilla kulturkrock har  jag för första gången i mitt liv dåligt samvete när jag snyter mig. Mitt enda försvar är att jag inte är förkyld särskilt ofta.