Idag minns jag den där våren 2005 på Aktuellt, då en ganska oortodox och frispråkig professor klev in på SVT:s redaktion och började prata om att vi borde få ut hans statistiska presentationer på webben. Det lät ju inte så sexigt. Men, så fort jag fick se dem fattade jag grejen. Precis som resten av världen.
Jag minns också, med en viss skammens rodnad, hur jag frågade honom om det inte var så att depression var en välfärdssjukdom. Hans Roslings svar var att nästa gång vi träffades ge mig en doktorsavhandling om depressioner i Uganda. Jag läste den aldrig, men den stod länge i min bokhylla som en påminnelse.
Att bekämpa fördomar med fakta var Hans Roslings expertis. Sådana människor behövs idag, kanske mer än någonsin.
RIP Hans Rosling.
Lämna ett svar