”Äta dövar alla känslor”

Idag såg jag ett TED-talk av forskaren Brené Brown: The Power of Vulnerability.

Brené Brown pratade om hur många av våra känslor har sin grund i vår ”vulnerability”, sårbarhet. Känslor som skam, rädsla eller att inte vara värd att älskas är kopplat till vår sårbarhet. Men det är också lycka, kreativitet, samhörighet och kärlek.

Känslor som skam och rädsla samt bristande självkänsla är jobbigt att hantera. Vi försöker döva dessa upplevelser med alkohol, medicin. Och mat förstås.

Att vi dövar känslor med mat är inget nytt. Men Brené Brown tar resonemanget ett steg längre: Hon menar att när vi äter (eller dricker, eller tar medicin) för att döva de negativa känslorna, dövar vi alla känslor.

Så har jag aldrig tänkt på det tidigare. Stämmer det? Dövar en Marabou chokladkaka även lycka?

Jag har nog alltid känt att ätandet skapat lycka. Att äta har varit både tröst, belöning och distraktion. Jag känner en trygghet och ett lugn i det välbekanta sockerruset. Det är ju därför det är så svårt att göra slut med vanan.
Att det inte är en äkta lycka, det inser jag, men att det skulle döva andra, positiva känslor har jag aldrig tänkt. Har hon rätt?