Läser en artikel i Internetworld om en kille under ett halvårs tid reste runt och studerade inkubatorer i olika länder. Jag fastnar för denna passus:
Samtidigt som han befinner sig i USA så brinner hans föräldrars lagerlokal ner hemma i Sverige.
– När min pappa ringer från Sverige och jag inser att allt jag äger står i lågor känner jag vemod och sorg. Samtidigt infinner sig en frihet. När jag nu har klarat mig nästan sex månader på packningen i två väskor kanske allt det andra som jag ägde inte spelade någon större funktion, säger han.
Det pirrar i magen när jag läser detta. Vilken frihet! Att inte äga mer än man kan bära. Får genast lust att rensa mer här hemma. Det blir lite mindre kvar varje gång jag rensar. Och jag känner mig lite lättare och friare. Man behöver inte drabbas av en brand för att dumpa excess luggage.
Hur känner du vid tanken på att förlora alla materiella ägodelar – ångest eller frihet?
Lämna ett svar