Hela hösten har jag svettats i vår icke-luftkonditionerade lägenhet. Alla sa åt mig att oktober är värst – det är som en extra sommarmånad, som ligger mellan monsunen och vintern.
Oktober gick och november kom. Inte sjutton blev det svalt.
November gick och december kom. Inte sjutton blev det svalt.
Jag åkte till Sverige – där var det djäkligt svalt.
I mitten av december fick jag höra att Bombay äntligen kylts ner. Nu var vädret behagligt. Äntligen!
Kring nyår kom jag tillbaka. Åh, vad skönt det var! Vi lagade mat i vårt kök, som inte längre var 34 grader varmt. Vi slapp myggen om natten eftersom vi inte behövde sova med fönstrena vidöppna. Jag kunde sitta hemma och jobba utan att vara konstant klibbig. Jag gick ut dagtid utan att bli helt svettig. Och jag kunde ha mina långbyxor på mig igen, iallafall om kvällen.
Det var en sann njutning!
Tyvärr blev lyckan kortvarig. I år varade vintern i 4 veckor. 4 veckor, varav jag var här i 2. Det är nästan så att jag får en liten tår i ögat. Nu är det 33 grader igen, 31 grader inomhus och jag sitter och svettas i soffan.
Jag konstaterar att säsongen 2008-2009 var fyra av femtiotvå veckor i Bombay behagliga. Det är mindre än 8 procent av tiden.
Jag ska tänka på detta varje gång vi fryser i Rumänien. Även om jag säkerligen kommer sakna solen.
Lämna ett svar