Visst finns det kulturskillnader mellan mig och Siddarth, men likheterna är fler. Vi har båda vuxit upp med näsan i böcker om hur andra människor lever och tänker, är nyfikna på främmande kulturer, älskar nya upplevelser och har resa som största passion.
MEN det finns skillnader. Exempelvis har det visat sig att vi har olika erfarenheter kring snuva.
Jag fick i söndags vad vi i Sverige kallar för en bondförkylning. Tjockt med snuva, halsont och mos i huvudet.
Siddarth sa direkt att han ville ta med mig till läkaren.
Indier är väldigt sugna på att gå till läkaren och man går inte dit ensam. Det är betydligt är lättare att få hjälp här – eftersom man själv betalar för besöken är man alltid välkommen. För oss som har råd verkar det vid enklare åkommor vara skönt att slippa sura sjuksköterskor som säger att man måste hosta blod innan läkaraudiens kan övervägas. För majoriteten som har det mindre gott ställt är förstås det svenska systemet en dröm.
Hur som helst gav jag min syn på saken, luttrad av våra anti-hypokondriska svenska vårdcentraler: Ingen läkare kan bota en virusinfektion och ett besök var således meningslöst.
I Sverige är förkylning den lätta vardagssjukdom vi oftast drabbas av. I Indien är det magproblem som är vardagssjukan. Snuva verkar mindre vanligt.
Sen kom kulturskillnad nummer två: Siddarth blev paff över hur mycket hushållspapper jag använde till att snyta mig. Han tyckte det var miljövidrigt. När det var som värst fick jag snyta mig med 5-10 minuters mellanrum och det gick åt en hel del papper.
Jag är uppvuxen i ett land fullt av skog. Visst försöker jag vara miljövänlig och köpa oblekt papper hemma, men så mycket mer tänker jag inte på saken.
I Indien är trä och papper värdefulla resurser. Toa- och hushållspapper är lyxprodukter som ibland kostar mer än i Sverige.
Jag frågade hur man snyter sig i Indien. Siddarth svarade att man går på toaletten och rengör näsan. När jag inte ville göra det föreslog han att jag skulle använda tygnäsdukar. ”De torkar snabbt.” Sådana använde jag som barn och jag minns det som mycket äckligt.
Provade att snyta mig i handen på toaletten en gång för att göra ett försök till miljöinsats, men det var för obehagligt.
Efter denna lilla kulturkrock har jag för första gången i mitt liv dåligt samvete när jag snyter mig. Mitt enda försvar är att jag inte är förkyld särskilt ofta.
Anders says
Intressant. För ett gäng år sedan träffade jag en sjuksköterska som hade jobbat i Indien ett år. Hon menade att det fanns enorma kulturskillnader bara i inställningen till medicin. Patienterna blev besvikna om man inte drämde till med de allra tuffaste behandlingarna för minsta åkomma, även om dessa behandlingar kunde leda till värre bieffekter än den ursprungliga åkomman.
En annan liten fråga till Siddarth: Hur ser han på tops? Den enda gång jag varit i Indien har jag blivit erbjuden öronrengöring med hjälp av en lång pinne och en låda med bomull. Killen tog pinnen, snurrade runt den i lådan och så hade han en jättelång tops. Jag vågade mig inte på erbjudandet: ett öra gratis. Skulle du? Och är det vanligt? Eller en turistfälla?
lisa says
Hehe! Vi pratade faktiskt om just det här häromdagen. Kom fram till att Siddarth aldrig anlitat en ”öronrengörare”, det uppdagades att han istället snor av mina tops. Hans kompis Deepak hade testat en gång. Tydligen hittar det väldigt mycket konstigheter där inne.
Jag skulle jättegärna testa, men det verkar vara ett yrke i utdöende. Får se om jag får chansen.
Kan bli en bra rubrik: ”Topsen stal hans levebröd”.
Apropå det minns jag att Veckans Affärer hade en interjvu med en indisk öronrengörare för ett par år sen.
Ingegerd says
Blev du förkyld för att du gick ut och fick blött hår?
Här i Indien så tror alla att man blir förkyld av att gå ut med blött hår. Vi svenskar tror mer på att vi bör hålla fötterna torra och varma.
Här i Bangalore tycker alla att jag är konstig som har ordentligt på fötterna när det regnar, men att jag inte alltid har något på huvudet.
Men det som man kan fundera på är, ”Hur mycket som är psukosomatiskt?” för här blir folk folkförkylda av blött hår, och vi svenskar blir det inte.