En märklig sak slog mig när jag promenerade gatan ner för att äta middag: det är tyst här. Av allt som är annorlunda i Singapore är det tystnaden som förundrar mest. Borta är det ständiga tutandet, det hårda smattrandet från auto-rickshornas trimmade moppe-motorer och det allmänna larm som är Indien. Det är tyst här. Fina, glänsande bilar med ljuddämpare glider fram i samförstånd om att blinkande lampor fungerar finfint som trafiksignal. Det är märkligt men skönt. (Om än kanske lite tråkigt i längden.)
Dessutom kunde jag gå på breda, fina trottarer nästan ensam och utan att titta ner. Fast av vana fortsatte jag att titta i marken för att inte kliva på sovande hundar, sovande människor, hål i trottaren, stora stenar, soppåsar, etc etc.
Lämna ett svar