Regndans

Idag har jag dansat regndans! Fenomenet var underbart men tyvärr något som sannolikt aldrig skulle inträffa i Sverige.
Föreställ dig följande:
Du kommer in i en stor hall. Det finns två skyltar som leder in i varsin staket-omgärdad inhägnad. På den ena skylten står det ”Men” – alltså karlar. På den andra står det ”Ladies, children and couples”. Om du är man går du in bland de andra ogifta männen. Om du är kvinna, barn eller här med din livskamrat går du in i den andra inhägnaden.

Plötsigt släcks ljuset. Det börjar spruta vatten från taket. Efter 30 sekunder är du dyblöt. Hög musik sätts på. Discolampor börjar blinka. Alla omkring dig börjar tjuta av glädje och dansa till musiken.
Välkommen till ”Rain Disco”.

Den här oväntat underbara upplevelsen var jag med om idag på nöjesparken Wonderla utanför Bangalore.
Det härliga är att om du föreställer dig 300 spiknyktra svenskar i samma situation hade alla stirrat framför sig, möjligen tagit något tafatt steg i otakt med musiken för att visa sin goda vilja. Men dansat? Det hade de knappast.
I Indien stod alla och kanondiggade 100 procent hela discot igenom.

Inne i ”mansburen” hoppade de helnyktra unga killarna i extas. De skakade huvuden, axlar, höfter i takt med musiken, de studsade upp och ner, de dansade ringdans och skrålade högljutt.

I vår familjedel var det lite lugnare, men många dansade ringdans, hojtade i musikglädje, studsade och dansade vilt. (Så även jag och mina vänner, såklart.)

Indier vet verkligen hur man roar sig utan alkohol, vilket är en väldigt trevlig egenskap. Rain disco blev ett uppfriskande förtydligande av det.
Dessutom  – om man generaliserar grovt kan man säga att en genomsnittlig indisk kille dansar lika bra som den mest rytmiska killen på valfritt Stockholmsdansgolv.