Nu har jag haft en profil uppe på den indiska versionen av Match.com, världens största dejtingsajt, i ett par dagar. Som nätdejtingexpert lever jag såklart som jag lär! Jag har lagt upp en text om att jag gärna vill träffa nya vänner i Bangalore och har fått mängder av svar.
Resultatet är på många sätt ungefär detsamma som i Sverige: de flesta brev som kommit in är slarvigt skrivna, opersonliga och ganska intetsägande. Många skickar bara sitt telefonnummer och skriver ”ring mig”. (Vår handbok i nätdejting behövs med andra ord även i Indien ;)
Utöver det har det kommit några få, eller rent av enstaka, välformulerade brev som är skrivna till just mig och som inte har massmejlats ut till alla tjejer på sajten.
Så långt funderar det ungefär som hemma. Men visst finns det skillnader också. De flesta är betydligt mer allvarsamma och romantiska i sitt anslag. Samlevnad är inget man skojar om. Och en del texter är i mina svenska ögon lite lustiga. (De påminner om Mahir – mannen som blev världens första internetkändis genom sin I KISS YOU!!!-sajt, för er som kommer ihåg.)
Här är ett exempel på en profiltext som fick mig att le:
”i like honest and pretty women who can care me and my kids. if she is widow or divorced no problem me to accept wife . ”
Nånstans känns det ganska skönt att veta att det går att bli gift om det kniper.
He, he…
Så länge mailet inte innehåller särskrivingar så går det väl an. Man får justera kraven lite.
Jag blir lite sugen på att lägga upp en profil med samma budskap på någon svensk nätdejtingsajt.
”Gillar snygga och ärliga brudar som kan dalta med mig och mina oäkta ungar. Är du änka eller skild? Inga problem, som den öppne man jag är accepterar jag det.”
I KISS YOU!