Morgontidningen Bangalore Mirror kör i dag en story där en kvinnlig reporter har wallraffat som tiggare och hyrt en bebis.
Tiggarnätverken i staden hyr ut barn till den som kan betala, avslöjar tidningen. Redaktionen hyrde för 16 kronor en ettåring från dess mormor i en timme och lät en reporter tigga med barnet på armen. Reportern skriver att hon ”var på väg att svimma” över bebisens stank av spya och bajs.
Äldre barn var billigare att hyra, och journalisterna lyckades boka tre barn till nästa dag utan att någon frågade vad de skulle ha barnen till.
På samma sida rapporterar tidningen om ett ungt par som är tröstlösa sedan deras niomånaders-bebis kidnappats av en okänd man. Polisen misstänker att det antingen är ”tiggarmaffian” (jag har inte koll på vad detta begrepp innefattar här) som ligger bakom, eller någon som ska sälja barnet till ett barnlöst par.
Apropå barnlösa par berättade Ingegerd (som jag bor hos) att det blivit business i Indien att vara surrogatmamma. Västerländska par skickar befruktade ägg till Indien och kommer hit när barnet ska födas. Den utländska mammans namn sätts på födelsebeviset och sen är det bara att gå till ambassaden och få sitt nyfödda barn registrerat. (Har inte dubbelkollat detta, så ta det för vad det är.)
En helt annan sak: Vet inte om rapporterna om fågelinfluensa i Västbengalen har nått Sverige, men om någon blir orolig kan jag berätta att Västbengalen ligger väldigt långt från Bangalore. Det är ungefär att jämföra med att vi i Sverige inte behöver känna omedelbar oro ifall det bryter ut fågelinfluensa i Rumänien. Hos den här familjen bor det dessutom inga höns.
Var för övrigt en sväng på nyöppnade Hard Rock Café igår med en svensk kille som jobbar här. Det var riktigt snyggt inrett i ett gammalt hus med stora tegelvalv. Gästerna var rika och moderna och västerländskt klädda och jag i min långa indiska tunika kände mig lite nördig. Men när jag promenerade hem sen vad jag glad över den. Tajta tröjor funkar på Hard Rock Café men man ser nästan ingen gå omkring så på stan.
Det där är ju helt sjukt. Gör mig otroligt förbannad man kan hantera barn som en produkt. Vad är det för etik??? Vilken chans har de barnen?
Och vidare. Hur kul är det för framtidens barn (som förhoppningsvis inte är lika eländiga som vi) när de som nygravida frågar sina mammor om hur det var för dem att vara gravida och de svarar att nä…gravid..de ville jag inte vara. Kände inte för det. Så jag betalade en fattig kvinna i Indien för att vara din ugn i 9 månader.
Min poäng: Det har gått för långt. Reagera!