Några vardagssiffror för att illustrera klassklyftorna i Indien:
I lördags shoppade jag en ny behå. Den kostade 1000 rupier – i runda slängar 166 kronor.
En arbetare på teplantage i Munnar tjänar tre sådana behåar i månaden.
I dag betalade jag familjens hemhjälp, Gita, för att hon ska handtvätta mina kläder i en månads tid. Pris 500 rupier, cirka 83 kronor.
I morse kom stryk-mannen och hämtade två av mina skjortor, skjortor som han sedan strök och återlämnade på eftermiddagen. För det fick han mindre än en krona.
Det är lätt att fascineras av att det är så billigt att leva kolonialliv i Indien. Men det är ju alltid nån som betalar för det. Precis som någon betalar för att vi kan köpa så billiga kläder på H&M. Etcetera.
Hej Lisa – cool grej det här.
Jag lade upp det hela på Bloggtidningen.se
Ska bli spännande att följa dina äventyr…
Intressant. Hoppas få läsa mer i den här vägen …
Drar mig till minnes pinsamma episoder om 50-öringar… Det är ju så lätt att förlora perspektivet. Hoppas att du kan behålla det! Bara genom att ställa upp saker så här så blir det ju tydligare.